Echo!

Tittade just in i en obskyr musikaffar och fann till mina stora forvaning att sjalvaste Bob Dylan spelar i Cork den 25 maj. Jag stod och gapade framfor affischen och fragade mannen i kassan om biljetter. Han log: "good luck finding that man!" Men han skulle spela i ett talt, sa man kanske(om vi ar kvar da) kan sta utanfor och lyssna. Kan man saga att man sett Dylan live da? Eller bara hort?
Kanye West spelar ocksa har. Den andra och tredje juli tror jag det var. Nu riktar jag mig framst till Per. Du var ju sa bitter att du missade han i Stockholm. Think about it. Och tack for informationen i kommentaren. Jag visste val att du inflika det. Mycket bra!

Utplacerade i Corks alla horn star aldre man - de flesta feta med stora buskiga skagg - och ropar for full hals: "ECHO! ECHO!" Dom saljer den lokala tidningen, Evening Echo. En mycket angenam blaska. I den letar jag som en hungrig gam igenom avdelningen med lediga jobb. Jag ringar in med rod penna, kanske dricker jag kaffe samtidigt. Det kanns otroligt storstadigt. Sedan ringer jag pa allt som kan resultera i nagot.
Annat nytt pa jobbfronten:
Var pa arbetsintervju igarkvall. Tog bussen ut till ett vackert omrade kallat Douglas, och en restaurang/bar/hotell vid namn East Village(de hade annonserat i tidningen). Dar vantade en prydlig ko med sju-atta uppkladda irlandska ungdomar; pojkarna i skjorta och svarta byxor, flickorna i blus och kjol. Jag i jeans, svart keps, och gron fjallravenjacka. Men jag gjorde en avslappnad intervju med en trevlig barchef som var imponerade over mina referenser men ansag inte att de passade sa bra till just det jobbet. Han funderade ett tag och fragade: would you mind collecting glasses, or is that below you?" "Below me?!" sa jag, "that's above me!" Nej det sa jag inte. Men jag sa att jag kunde tanka mig gora det. Han skulle ringa idag om det blev nat. An har ingen ringt.
I ovrigt har jag under denna soliga dag vandrat runt i staden, flera varv tills fotterna brann, och kollat och klurat; lamnat ut nagra CV:s, men inte mycket konkret. Gick in pa en liten bokhandel vid namnet "The Shelf", dar en liten tant salde anvanda bocker. Forst tankte jag fraga om jag fick jobba dar, men andrade mig snabbt. Det var valdigt litet, och hon kunde nog knappt betala sig sjalv. Istallet borjade vi tala om jobbmojligheterna i Cork. Aven hon ogillade polackerna, och estlandarna. Hon berattade om sin son som inte fatt jobb eftersom han inte kunde polska - chefen var polack. Och hyrorna pa det! Dom har tydligen gatt i taket de senaste aren. Hon ansag att en krasch var mojlig inom de narmsta aren.
Ikvall ska jag nog titta in pa nagra barer och erbjuda mig sjalv som glasplockare. Nagot sager mig att jag skulle bli en fortrafflig glasplockare. Kanske till och med den basta.

Gick pa en promenad i min ensamhet igarkvall. Det var en fantastisk afton, solen lag ljum over River Lee. Jag vandrade upp genom tranga gator upp till en kyrka. Gick forbi en urtypisk irlandsk bar och tankte att har maste jag kika in. Pa troskeln stod en stadig kvinna och rokte. "This must be a real Irish bar." sa jag. "Sjhugrooovwscoigheer" sa hon. "Okay." Sa jag och gick in. En stor vit hund borjade lukta pa mitt ben sa fort jag klivit in. Nan sorts farhund formodligen. Agaren borjade genast befalla den att sluta, vilket den gjorde och lufsade lugnt vidare och sniffade torkad ol fran golvet. Det var en riktig irlandsk pub. Tjugufem aldre man, alla drickandes mork ol och glatt pratandes. Ett par kvinnor som talade annu hogre. Helt fantastiskt. Jag gick ut igen och sa till damen i dorren att: "I'll be back." "Jeeohhuwrrhs." Sa han. Fint. Dit ska vi ga Ida, och dricka ol!

Handlade matvaror igar. Det var svart. Allt ar ju annorlunda har. Per, vad heter musli pa irlandska?
At kycklingsoppa till middag. Pa konserv. Mmmmm...

Nu spelar de Losing My Religion med REM har pa Internetcafèet och det ar dags for mig att vandra vidare. Solen lyser fortfarande i Cork, och nagonstans darute, finns ett jobb at mig.

Ha det bra!


Mikael.

Nar polackerna kom till byn...

Nu sitter jag med ett internationellt tangentbord, sa ni far forestalla er prickarna.

Kul att Ida aven skrivit nagot. Det ar sa har vi talar med varandra numer - over en blogg. Ungefar som Martin Luuks traffande boktitel: "Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via kommunikéer." Sa sant, sa sant. Men sa trakigt, det kan jag ga i god for. Resa ensam ar inte lika roligt som att resa i sallskap. Det finns ju ingen att skrika "KOLLA KOLLA" till, nar man sitter vid flygplansfonstret och spanar ner pa det vackra landskapet.
Inflygningen var faktiskt spektakular. Bade den i Dublin, och nu imorse, Cork. Gront, branta klippor och vita far.

Ar alltsa framme i Cork nu. Natten i Dublin var jobbig. Det sager sig sjalv att man inte far sa mycket somn nar man delar rum med nitton andra(tolv kanske, nagra sangar stod tomma.) Dessutom far jag ingen ro i kroppen nar jag vet att jag ska kliva upp 05:00. Jag sov med mobiltelefonen i orngottet for att vara saker att vakna. Det gjorde jag, men jag vet inte om jag nagonsin hade somnat.
Nu ar klockan 12:37, men det kanns som 19:37.

Dublin regnade och vad kallt. Jag gick pa statyn av James Joyce och bad tva spanska flickor fota mig. En trevlig stad, alldeles sakert. Men jag var inte helt forberedd. En annan gang Dublin, en annan gang.
Vandrarhemmet stod for sina 12 Euro. Men det var en skon stamning bland gasterna.

Nar jag lag dar och inte kunde sova kom tvivlet. Det gor det alltid forsta natten, vad man an har gett sig ut pa. Varfor gor jag det har? Tankte jag. Skulle jag inte vara lika lycklig hemma, med postjobbet ett ar till? Sakert. Lugn och skont vore det. Anda ligger jag har och svettfryser under luftkonditionering med en snarkande jatte bredvid mig.
Men sa oppnar en glad medelaldersman dorren till rummet, jag ror pa mig lite, och han ber genast om ursakt om han vackte mig. "Ingen fara, ingen fara", sager jag. Han staller sig bredvid mig, likt en far som nattar sin son, med sitt huvud i samma hojd som mitt(jag lag i overslafen) och borjar prata. Bara sadar. Han kommer fran Tjeckien men har bott i USA i 25 ar. Han pastod att vi mutat domarna under hockey-VM och OS. En trevlig man. Och sa slog det mig; det ar ju darfor man gor det har. For att hemma i Umea, eller i Kramfors - i lugnets vra - kommer aldrig en gammal tjeck fram och pratar nar man ska till att sova.

Sedan klev jag upp, akte till flygplatsen, och flog hit.

Nu sitter jag pa ett Internetcafè pa en av Corks bakgator. Staden kanns trevligare an Dublin. Mindre och vackrare. Vart rum ligger mycket centralt, men utsikt over en gata dar skolflickor vandrar forbi i sina grona uniformer. Prova denna lank:

http://images.google.ie/imgres?imgurl=http://www.lookintoireland.com/7hills.jpg&imgrefurl=http://www.lookintoireland.com/orksee.htm&h=345&w=518&sz=283&hl=en&start=9&tbnid=4uLa-YRoOFSHJM:&tbnh=85&tbnw=128&prev=/images%3Fq%3Dcork%2Bireland%2Bpatrick%2527s%2Bhill%26svnum%3D10%26hl%3Den%26lr%3D

Hehe, lang. Men andra bilden uppifran, det roda huset med gula fonster. Dar bor vi. Tillsammans med ett franskt par. Jag har bara traffat mannen annu. Hans engelska var medioker, pa gransen till urusel. Ida kan formodligen mer franska an vad han kan engelska. Tank vad jag kommer vara utanfor.
Utforligare beskrivning av lagenheten kommer senare. Detta inlagg ar redan for langt.

Mannen(ynglingen) som hyr ut det kommer fran Ryssland och ar cool. Han sade att polackerna har snott alla jobb. Inte bra. For tre ar sedan kunde man byta jobb hela tiden om man ville, sa han, det var bara att valja att vraka. Men sedan invaderade de dar jakla polackerna(hans ord) staden och inget blev sig likt. Det var kul nar han med sin ryska brytning klagade pa att man inte kunde ga in i en vanliga affar och snacka engelska langre, bara polska. Aajajaja. Badar inte gott.

Har inte fragat om jobb nagonstans an. Kanner mig trott och acklig och kommer bara gora ett daligt intryck. Ska reka omradet istallet. Och fixa telefonen. Mitt nya nummer ar:

086 229 5125

Det ska vara en landskod ocksa, for Irland. Kanske min far kanner sig villig att provskicka ett SMS? Kolla upp landskoden pa Internet. Tack for det!

En annan sak jag maste fixa ar en sadan kontaktuttagsomvandlarpryl. Det ar ju inte samma hal har! Om nagon har en sadan som ligger och skraper, sok genast upp Ida Johansson och ge den till henne.

Nu maste jag ge mig. Ar ju bara sa skont att skriva, sa skont att fa uttrycka sig. Behover mitt kvinnliga sallskap.

Nu ska jag utforska mer. Ha det bra!


Mikael.

Det är jag som är Ida

Kanske är dax för mig att göra entré här på vår blogg.
Jag är ju som sagt kvar i Umeå en vecka till, har tenta på torsdag.

Fick ett mess från Mikael i går kväll när han landat i Dublin. Han skrev: "Vandrarhemmet håller låg standard, min rygga blir nog plundrad i detta nu." Känns tryggt.
Annars var allt bra.

Här i Umeå öser regnet ner idag. Mikael, jag hoppas att solen skiner på dig där borta på den gröna ön.

Ida

Välkommen!

Välkommen till vår blogg.

Nu är den äntligen öppen för allmänheten. Innan har det bara varit ett forum för vår personliga beundran. Länge vågade vi inte ta steget fullt ut. Vi är båda riktiga bloggnoviser, och behövde ett par veckors uppvärmning. Men som sagt, nu så.

Jag är på väg nu: Kramfors - Sundsvall - Arlanda - Dublin - Cork. Ida reser nästa söndag.

Här kommer ni kunna läsa om våra förehavande på Irland, så länge de varar. Målet är att hålla sommaren ut. Men vi kan likväl vara hemma före midsommar. Allt beroende på våra framgångar på den irländska arbetsmarknaden.

Förhoppningsvis finner ni någon glädje av denna blogg. Jag är fullt medveten om narcissismen i att lägga ut sitt liv på detta sätt. En blogg är ju egentligen en enda stor egotripp; varför skulle ni vara intresserade av vad vi gör? Men som sagt, ingen tvingar er att läsa - det skulle bara var väldigt roligt om ni gjorde det.

Och ur ett rent själviskt perspektiv, så behöver vi inte skriva lika många mail, om vi lägger ut våra eskapader här.

Så sprid adressen, kommentera våra inlägg och ha en skön sommar!

För alla litteraturintresserade: Mina medtagna böcker är:

Ernest Hemingway - Fiesta: The Sun Also Rises (En favorit, "Proven wine" som Truman Capote skulle sagt. En kompis under resan ifall jag känner mig ensam.)
Herman Melville - Moby-Dick (Har länge legat på hylla och tittat ned på mig. Nu är det dags. Spelar ingen roll vad du säger Jesper; jag SKA älska den.)
Emily Brontë - Wuthering Heights (Jag vet, det är lite väl pretentiöst. Men som engelsklärare är det ett måste.)

Så var det med det. Bifoga gärna din lista du med Ida.


Mikael.

He's doing a line

Just det. Glömde att tipsa om en het länk. Iallafall för oss.

http://www.corkslang.com/

Vi kommer inte fatta något.

Vårt hus

Idag fick vi vår adress: 12 Patrick's Hill. Smaka på det, Patrick's Hill. Kan det bli mer Irland? Jag ser framför mig ett grått nedgånget hus, inträngt mellan två andra, en dörr från trottoaren direkt in till en risig trappa. När man går förbi de andras dörrar hör man spridda skrik, och en och annan irländsk svordom. Min säng kommer lukta urin, men jag ler ändå. Mmm...exotiskt urin, kommer jag tänka.

Ifrån fönstret kommer jag antingen se en tegelvägg, ett annat fönster med en stor amerikansk fläkt som håller på att ramla ner, eller så ser jag en backe ner mot en vacker bro. Kanske har vi till och med balkong.

Nere på hörnet finns förmodligen en pub, men förhoppningsvis ett kafé.

Mina sinnen är öppna, och jag är nöjd med allt. Bara vi får jobb.

Främlingen

Ett mycket fint omslag från en fransk upplaga av Albert Camus Främlingen. En fantastisk roman förövrigt. Läs den i sommar!