Echo!
Tittade just in i en obskyr musikaffar och fann till mina stora forvaning att sjalvaste Bob Dylan spelar i Cork den 25 maj. Jag stod och gapade framfor affischen och fragade mannen i kassan om biljetter. Han log: "good luck finding that man!" Men han skulle spela i ett talt, sa man kanske(om vi ar kvar da) kan sta utanfor och lyssna. Kan man saga att man sett Dylan live da? Eller bara hort?
Kanye West spelar ocksa har. Den andra och tredje juli tror jag det var. Nu riktar jag mig framst till Per. Du var ju sa bitter att du missade han i Stockholm. Think about it. Och tack for informationen i kommentaren. Jag visste val att du inflika det. Mycket bra!
Utplacerade i Corks alla horn star aldre man - de flesta feta med stora buskiga skagg - och ropar for full hals: "ECHO! ECHO!" Dom saljer den lokala tidningen, Evening Echo. En mycket angenam blaska. I den letar jag som en hungrig gam igenom avdelningen med lediga jobb. Jag ringar in med rod penna, kanske dricker jag kaffe samtidigt. Det kanns otroligt storstadigt. Sedan ringer jag pa allt som kan resultera i nagot.
Annat nytt pa jobbfronten:
Var pa arbetsintervju igarkvall. Tog bussen ut till ett vackert omrade kallat Douglas, och en restaurang/bar/hotell vid namn East Village(de hade annonserat i tidningen). Dar vantade en prydlig ko med sju-atta uppkladda irlandska ungdomar; pojkarna i skjorta och svarta byxor, flickorna i blus och kjol. Jag i jeans, svart keps, och gron fjallravenjacka. Men jag gjorde en avslappnad intervju med en trevlig barchef som var imponerade over mina referenser men ansag inte att de passade sa bra till just det jobbet. Han funderade ett tag och fragade: would you mind collecting glasses, or is that below you?" "Below me?!" sa jag, "that's above me!" Nej det sa jag inte. Men jag sa att jag kunde tanka mig gora det. Han skulle ringa idag om det blev nat. An har ingen ringt.
I ovrigt har jag under denna soliga dag vandrat runt i staden, flera varv tills fotterna brann, och kollat och klurat; lamnat ut nagra CV:s, men inte mycket konkret. Gick in pa en liten bokhandel vid namnet "The Shelf", dar en liten tant salde anvanda bocker. Forst tankte jag fraga om jag fick jobba dar, men andrade mig snabbt. Det var valdigt litet, och hon kunde nog knappt betala sig sjalv. Istallet borjade vi tala om jobbmojligheterna i Cork. Aven hon ogillade polackerna, och estlandarna. Hon berattade om sin son som inte fatt jobb eftersom han inte kunde polska - chefen var polack. Och hyrorna pa det! Dom har tydligen gatt i taket de senaste aren. Hon ansag att en krasch var mojlig inom de narmsta aren.
Ikvall ska jag nog titta in pa nagra barer och erbjuda mig sjalv som glasplockare. Nagot sager mig att jag skulle bli en fortrafflig glasplockare. Kanske till och med den basta.
Gick pa en promenad i min ensamhet igarkvall. Det var en fantastisk afton, solen lag ljum over River Lee. Jag vandrade upp genom tranga gator upp till en kyrka. Gick forbi en urtypisk irlandsk bar och tankte att har maste jag kika in. Pa troskeln stod en stadig kvinna och rokte. "This must be a real Irish bar." sa jag. "Sjhugrooovwscoigheer" sa hon. "Okay." Sa jag och gick in. En stor vit hund borjade lukta pa mitt ben sa fort jag klivit in. Nan sorts farhund formodligen. Agaren borjade genast befalla den att sluta, vilket den gjorde och lufsade lugnt vidare och sniffade torkad ol fran golvet. Det var en riktig irlandsk pub. Tjugufem aldre man, alla drickandes mork ol och glatt pratandes. Ett par kvinnor som talade annu hogre. Helt fantastiskt. Jag gick ut igen och sa till damen i dorren att: "I'll be back." "Jeeohhuwrrhs." Sa han. Fint. Dit ska vi ga Ida, och dricka ol!
Handlade matvaror igar. Det var svart. Allt ar ju annorlunda har. Per, vad heter musli pa irlandska?
At kycklingsoppa till middag. Pa konserv. Mmmmm...
Nu spelar de Losing My Religion med REM har pa Internetcafèet och det ar dags for mig att vandra vidare. Solen lyser fortfarande i Cork, och nagonstans darute, finns ett jobb at mig.
Ha det bra!
Mikael.
Kanye West spelar ocksa har. Den andra och tredje juli tror jag det var. Nu riktar jag mig framst till Per. Du var ju sa bitter att du missade han i Stockholm. Think about it. Och tack for informationen i kommentaren. Jag visste val att du inflika det. Mycket bra!
Utplacerade i Corks alla horn star aldre man - de flesta feta med stora buskiga skagg - och ropar for full hals: "ECHO! ECHO!" Dom saljer den lokala tidningen, Evening Echo. En mycket angenam blaska. I den letar jag som en hungrig gam igenom avdelningen med lediga jobb. Jag ringar in med rod penna, kanske dricker jag kaffe samtidigt. Det kanns otroligt storstadigt. Sedan ringer jag pa allt som kan resultera i nagot.
Annat nytt pa jobbfronten:
Var pa arbetsintervju igarkvall. Tog bussen ut till ett vackert omrade kallat Douglas, och en restaurang/bar/hotell vid namn East Village(de hade annonserat i tidningen). Dar vantade en prydlig ko med sju-atta uppkladda irlandska ungdomar; pojkarna i skjorta och svarta byxor, flickorna i blus och kjol. Jag i jeans, svart keps, och gron fjallravenjacka. Men jag gjorde en avslappnad intervju med en trevlig barchef som var imponerade over mina referenser men ansag inte att de passade sa bra till just det jobbet. Han funderade ett tag och fragade: would you mind collecting glasses, or is that below you?" "Below me?!" sa jag, "that's above me!" Nej det sa jag inte. Men jag sa att jag kunde tanka mig gora det. Han skulle ringa idag om det blev nat. An har ingen ringt.
I ovrigt har jag under denna soliga dag vandrat runt i staden, flera varv tills fotterna brann, och kollat och klurat; lamnat ut nagra CV:s, men inte mycket konkret. Gick in pa en liten bokhandel vid namnet "The Shelf", dar en liten tant salde anvanda bocker. Forst tankte jag fraga om jag fick jobba dar, men andrade mig snabbt. Det var valdigt litet, och hon kunde nog knappt betala sig sjalv. Istallet borjade vi tala om jobbmojligheterna i Cork. Aven hon ogillade polackerna, och estlandarna. Hon berattade om sin son som inte fatt jobb eftersom han inte kunde polska - chefen var polack. Och hyrorna pa det! Dom har tydligen gatt i taket de senaste aren. Hon ansag att en krasch var mojlig inom de narmsta aren.
Ikvall ska jag nog titta in pa nagra barer och erbjuda mig sjalv som glasplockare. Nagot sager mig att jag skulle bli en fortrafflig glasplockare. Kanske till och med den basta.
Gick pa en promenad i min ensamhet igarkvall. Det var en fantastisk afton, solen lag ljum over River Lee. Jag vandrade upp genom tranga gator upp till en kyrka. Gick forbi en urtypisk irlandsk bar och tankte att har maste jag kika in. Pa troskeln stod en stadig kvinna och rokte. "This must be a real Irish bar." sa jag. "Sjhugrooovwscoigheer" sa hon. "Okay." Sa jag och gick in. En stor vit hund borjade lukta pa mitt ben sa fort jag klivit in. Nan sorts farhund formodligen. Agaren borjade genast befalla den att sluta, vilket den gjorde och lufsade lugnt vidare och sniffade torkad ol fran golvet. Det var en riktig irlandsk pub. Tjugufem aldre man, alla drickandes mork ol och glatt pratandes. Ett par kvinnor som talade annu hogre. Helt fantastiskt. Jag gick ut igen och sa till damen i dorren att: "I'll be back." "Jeeohhuwrrhs." Sa han. Fint. Dit ska vi ga Ida, och dricka ol!
Handlade matvaror igar. Det var svart. Allt ar ju annorlunda har. Per, vad heter musli pa irlandska?
At kycklingsoppa till middag. Pa konserv. Mmmmm...
Nu spelar de Losing My Religion med REM har pa Internetcafèet och det ar dags for mig att vandra vidare. Solen lyser fortfarande i Cork, och nagonstans darute, finns ett jobb at mig.
Ha det bra!
Mikael.
posted by Mikael at 16:38
0 Comments:
Post a Comment
<< Home