Jerry Williams måste rubinifieras

Johnny Cash var inte särskilt cool under 80-talet. Han hade kommit och gått från rampljuset; gjort ett par gospelskivor, tagit flertalet överdoser, nästan dödat sig själv genom allehanda idiotiska påhitt, spelat Jesus i en film ingen såg, och så vidare. När nittiotalet kom trodde alla att han sakta skulle tyna bort på någon ranch i Texas. Han hade gjort sitt.
Så fel de fick. 1995 klev Rick Rubin in i bilden, chef för skivbolaget American Recordings, som dittills mest sysslat med tung hiphop och rock. Han såg potential i countrygamlingen. Han såg en ny publik. Han såg coolheten. Han kanske till och med såg en smörig Hollywoodrulle och Oscarsnomineringar. Så han släpade in Cash i en studio, satt han på en stol, och bad han sjunga ett par covers av bl.a. Cohen, Waits, och Kristofferson. Resten är historia. Cash gick från avdankad gamling till hipp legend. Cash var plötsligt inne. Han var het. Hans musik flyttades från countrykanalen till MTV och VH1. Det gamla blev det nya svarta - bokstavligen talat. De riktigt tuffa indieskallarna började digga The Man in Black.
Som tack till sitt gamla skivbolag för att de dumpat honom, skickade han dem denna hälsning:

Jag tror att vi kan göra samma sak med Jerry Williams. Han kan nog aldrig bli lika cool som Cash, men jag tror han har potentialen för en riktig revival. Kanske har det redan börjat, lyssna bara på "Falling in Love (with Christmas Time)". Moneybrother har gett honom en första knuff in i Sveriges pop- och rockelit. Karln måste ju vara trött på Börsen, Gröna Lund, julshower och alla annan skit hit och dit.
Sveriges Rick Rubin är Jari Haapalainen. Är det någon som kan göra Jerry Williams rätt och riktig är det han. In i studion; Jari bakom mixerbordet; fixa lite sjyssta gästartister typ: Matti Alkberg, Marit Bergman, Plura Jonsson(med brorsan Carla på sologitarr), Peps Persson, är de riktigt modiga kan de ta med Christer Sjögren också(jo! Görs det rätt kan det bli bra, karln kan ju sjunga, det är det ingen tvivel om.), Anna Ternheim, Andreas Mattson, självklart betalar Anders Wendin tillbaka, och så vidare; ett personligt reportage av Lennart Persson i Sonic; några goda ord i Virtanens blogg och Strages spalt, och pang, saken är biff! Jerry är cool.
Givetvis kommer de att sjunga på svenska. Ovant för Williams, men desto mer spännande för publiken.
Vad ska han då spela in för låtar? Mnjaa, någon gammal proggdänga känns inte alltför avlägset. Förslagsvis tillsammans med Alkberg då de delar samma politiska övertygelse. Någon gammal Afzeliuslåt kanske, någon obskyr punklåt i lugnare tempo, kanske någon Wieheöversatt Dylanklassiker, man kan fortsätta länge och spekulera och hoppas.

Till er som nu tycker att det är en förbannat dålig idé, ni kanske är samma personer som skulle skrattat åt Rick Rubin 1994.
Till er som redan tycker att Jerry Williams är cool(min far och mor till exempel), så kan jag inte annat än hålla med. Han är cool, men han kan bli ännu coolare. Cool på ett annat sätt.
Till er som säger att det där har redan gjorts, den där rubinifieringen, med Totta Näslund och hans skivor Totta 1-8, från 1995 till 2005. Kan jag bara säga att jo det stämmer, och det kan göras igen!