"I have measured out my life with coffee spoons..."
Nu är jag duktigt less på det här. Jag går alltid ner på biblioteket efter frukost, för det känns så drygt och sitta kvar hemma. När jag kommer ner hit tar det lätt en och en halv timme innan jag sätter igång med studierna. Den tiden ökar varje dag. I början kanske det bara var tjugo minuter. Jag rannsakar tamefan Internet. Allt är intressant! Problemet är att när jag väl börjar plugga känner jag mig hungrig och går hem på lunch. Efter lunch tar det lika lång tid att komma igång igen. Plötsligt är klockan 1700 och jag har pluggat en kvart. Men då jäklar, då sätter jag igång!
Idag ska jag försöka jämföra T.S Eliots "The Love Song of J. Alfred Prufrock" med Walt Whitmans "Song Of Myself". Det är uppenbart olika, men jag ska nog kunna hitta en del likheter också. Det är ganska kul ändå, när man väl kommer igång. Tentan kommer bestå av tre mindre uppsatser efter "compare and contrast"-modellen, och vi får förbereda ämne och författare, litegrann. Alltså inte ta med oss något; bara i skallen. Frågarna är förhoppningsvis ganska öppna.
Om jag inte minns helt fel så drömde jag om Mattias Öhlund inatt. Hockeyspelaren alltså. Det var absolut ingen homoerotisk dröm. Jag läste en intervju om honom(i drömmen alltså)där han sa att han definitivt skulle avsluta sin karriär i Luleå. Vad jag kan minnas har jag inte läst den intervjun under vaket tillstånd, så det måste varit en dröm. En väldigt ödmjuk dröm, för det är ju inte alltför otroligt att det verkligen finns en sådan intervju någonstans.
Hur kan man drömma om en person man aldrig tänker på?
Stephen pluggar natt och dag. Han sitter vid matbordet och räknar matte(eller något mer komplicerat)när jag tar min nattmacka, och när jag äter frukost. Han är helt strålad. Helt vit i ansiktet, förutom en blå insjö under varje öga, och är hög på Nescafé. Han säger "man" och "like" dubbelt så många gånger nu. Jag förstår inte riktigt den irländska modellen: fylla och fest 12 veckor, frenetiskt plugg i 2 veckor.
Under slutet av sjuttiotalet skrev Bruce Springsteen en låt som handlade om hans syster och hennes kille. Den fick namnet ”The River”. River på svenska betyder flod, eller större å. Många bäckar små gör en stor å, brukar man säga. Beck kallar sig en artist från Los Angeles. Han är kanske mest känd för kioskvältaren ”Loser”. 1996 var Umeåbandet Komeda förband till denne Beck under ett par spelningar i Europa. Pianisten i Komeda heter Marcus Holmberg och bor i en lägenhet i ett gammalt K-märkt hus på storgatan, Väst på stan, i Umeå. Tills den 26 januari, då flyttar Ida och jag in där istället. Bara så ni vet det.
Whitman celebrates America's diversity, while Eliot condemns its predictability. Den meningen måste jag memorera, och kunna backa upp.
Okej, nu börjar jag bli hungrig.
Idag ska jag försöka jämföra T.S Eliots "The Love Song of J. Alfred Prufrock" med Walt Whitmans "Song Of Myself". Det är uppenbart olika, men jag ska nog kunna hitta en del likheter också. Det är ganska kul ändå, när man väl kommer igång. Tentan kommer bestå av tre mindre uppsatser efter "compare and contrast"-modellen, och vi får förbereda ämne och författare, litegrann. Alltså inte ta med oss något; bara i skallen. Frågarna är förhoppningsvis ganska öppna.
Om jag inte minns helt fel så drömde jag om Mattias Öhlund inatt. Hockeyspelaren alltså. Det var absolut ingen homoerotisk dröm. Jag läste en intervju om honom(i drömmen alltså)där han sa att han definitivt skulle avsluta sin karriär i Luleå. Vad jag kan minnas har jag inte läst den intervjun under vaket tillstånd, så det måste varit en dröm. En väldigt ödmjuk dröm, för det är ju inte alltför otroligt att det verkligen finns en sådan intervju någonstans.
Hur kan man drömma om en person man aldrig tänker på?
Stephen pluggar natt och dag. Han sitter vid matbordet och räknar matte(eller något mer komplicerat)när jag tar min nattmacka, och när jag äter frukost. Han är helt strålad. Helt vit i ansiktet, förutom en blå insjö under varje öga, och är hög på Nescafé. Han säger "man" och "like" dubbelt så många gånger nu. Jag förstår inte riktigt den irländska modellen: fylla och fest 12 veckor, frenetiskt plugg i 2 veckor.
Under slutet av sjuttiotalet skrev Bruce Springsteen en låt som handlade om hans syster och hennes kille. Den fick namnet ”The River”. River på svenska betyder flod, eller större å. Många bäckar små gör en stor å, brukar man säga. Beck kallar sig en artist från Los Angeles. Han är kanske mest känd för kioskvältaren ”Loser”. 1996 var Umeåbandet Komeda förband till denne Beck under ett par spelningar i Europa. Pianisten i Komeda heter Marcus Holmberg och bor i en lägenhet i ett gammalt K-märkt hus på storgatan, Väst på stan, i Umeå. Tills den 26 januari, då flyttar Ida och jag in där istället. Bara så ni vet det.
Whitman celebrates America's diversity, while Eliot condemns its predictability. Den meningen måste jag memorera, och kunna backa upp.
Okej, nu börjar jag bli hungrig.
posted by Mikael at 09:53
0 Comments:
Post a Comment
<< Home