Nar polackerna kom till byn...
Nu sitter jag med ett internationellt tangentbord, sa ni far forestalla er prickarna.
Kul att Ida aven skrivit nagot. Det ar sa har vi talar med varandra numer - over en blogg. Ungefar som Martin Luuks traffande boktitel: "Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via kommunikéer." Sa sant, sa sant. Men sa trakigt, det kan jag ga i god for. Resa ensam ar inte lika roligt som att resa i sallskap. Det finns ju ingen att skrika "KOLLA KOLLA" till, nar man sitter vid flygplansfonstret och spanar ner pa det vackra landskapet.
Inflygningen var faktiskt spektakular. Bade den i Dublin, och nu imorse, Cork. Gront, branta klippor och vita far.
Ar alltsa framme i Cork nu. Natten i Dublin var jobbig. Det sager sig sjalv att man inte far sa mycket somn nar man delar rum med nitton andra(tolv kanske, nagra sangar stod tomma.) Dessutom far jag ingen ro i kroppen nar jag vet att jag ska kliva upp 05:00. Jag sov med mobiltelefonen i orngottet for att vara saker att vakna. Det gjorde jag, men jag vet inte om jag nagonsin hade somnat.
Nu ar klockan 12:37, men det kanns som 19:37.
Dublin regnade och vad kallt. Jag gick pa statyn av James Joyce och bad tva spanska flickor fota mig. En trevlig stad, alldeles sakert. Men jag var inte helt forberedd. En annan gang Dublin, en annan gang.
Vandrarhemmet stod for sina 12 Euro. Men det var en skon stamning bland gasterna.
Nar jag lag dar och inte kunde sova kom tvivlet. Det gor det alltid forsta natten, vad man an har gett sig ut pa. Varfor gor jag det har? Tankte jag. Skulle jag inte vara lika lycklig hemma, med postjobbet ett ar till? Sakert. Lugn och skont vore det. Anda ligger jag har och svettfryser under luftkonditionering med en snarkande jatte bredvid mig.
Men sa oppnar en glad medelaldersman dorren till rummet, jag ror pa mig lite, och han ber genast om ursakt om han vackte mig. "Ingen fara, ingen fara", sager jag. Han staller sig bredvid mig, likt en far som nattar sin son, med sitt huvud i samma hojd som mitt(jag lag i overslafen) och borjar prata. Bara sadar. Han kommer fran Tjeckien men har bott i USA i 25 ar. Han pastod att vi mutat domarna under hockey-VM och OS. En trevlig man. Och sa slog det mig; det ar ju darfor man gor det har. For att hemma i Umea, eller i Kramfors - i lugnets vra - kommer aldrig en gammal tjeck fram och pratar nar man ska till att sova.
Sedan klev jag upp, akte till flygplatsen, och flog hit.
Nu sitter jag pa ett Internetcafè pa en av Corks bakgator. Staden kanns trevligare an Dublin. Mindre och vackrare. Vart rum ligger mycket centralt, men utsikt over en gata dar skolflickor vandrar forbi i sina grona uniformer. Prova denna lank:
http://images.google.ie/imgres?imgurl=http://www.lookintoireland.com/7hills.jpg&imgrefurl=http://www.lookintoireland.com/orksee.htm&h=345&w=518&sz=283&hl=en&start=9&tbnid=4uLa-YRoOFSHJM:&tbnh=85&tbnw=128&prev=/images%3Fq%3Dcork%2Bireland%2Bpatrick%2527s%2Bhill%26svnum%3D10%26hl%3Den%26lr%3D
Hehe, lang. Men andra bilden uppifran, det roda huset med gula fonster. Dar bor vi. Tillsammans med ett franskt par. Jag har bara traffat mannen annu. Hans engelska var medioker, pa gransen till urusel. Ida kan formodligen mer franska an vad han kan engelska. Tank vad jag kommer vara utanfor.
Utforligare beskrivning av lagenheten kommer senare. Detta inlagg ar redan for langt.
Mannen(ynglingen) som hyr ut det kommer fran Ryssland och ar cool. Han sade att polackerna har snott alla jobb. Inte bra. For tre ar sedan kunde man byta jobb hela tiden om man ville, sa han, det var bara att valja att vraka. Men sedan invaderade de dar jakla polackerna(hans ord) staden och inget blev sig likt. Det var kul nar han med sin ryska brytning klagade pa att man inte kunde ga in i en vanliga affar och snacka engelska langre, bara polska. Aajajaja. Badar inte gott.
Har inte fragat om jobb nagonstans an. Kanner mig trott och acklig och kommer bara gora ett daligt intryck. Ska reka omradet istallet. Och fixa telefonen. Mitt nya nummer ar:
086 229 5125
Det ska vara en landskod ocksa, for Irland. Kanske min far kanner sig villig att provskicka ett SMS? Kolla upp landskoden pa Internet. Tack for det!
En annan sak jag maste fixa ar en sadan kontaktuttagsomvandlarpryl. Det ar ju inte samma hal har! Om nagon har en sadan som ligger och skraper, sok genast upp Ida Johansson och ge den till henne.
Nu maste jag ge mig. Ar ju bara sa skont att skriva, sa skont att fa uttrycka sig. Behover mitt kvinnliga sallskap.
Nu ska jag utforska mer. Ha det bra!
Mikael.
Kul att Ida aven skrivit nagot. Det ar sa har vi talar med varandra numer - over en blogg. Ungefar som Martin Luuks traffande boktitel: "Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via kommunikéer." Sa sant, sa sant. Men sa trakigt, det kan jag ga i god for. Resa ensam ar inte lika roligt som att resa i sallskap. Det finns ju ingen att skrika "KOLLA KOLLA" till, nar man sitter vid flygplansfonstret och spanar ner pa det vackra landskapet.
Inflygningen var faktiskt spektakular. Bade den i Dublin, och nu imorse, Cork. Gront, branta klippor och vita far.
Ar alltsa framme i Cork nu. Natten i Dublin var jobbig. Det sager sig sjalv att man inte far sa mycket somn nar man delar rum med nitton andra(tolv kanske, nagra sangar stod tomma.) Dessutom far jag ingen ro i kroppen nar jag vet att jag ska kliva upp 05:00. Jag sov med mobiltelefonen i orngottet for att vara saker att vakna. Det gjorde jag, men jag vet inte om jag nagonsin hade somnat.
Nu ar klockan 12:37, men det kanns som 19:37.
Dublin regnade och vad kallt. Jag gick pa statyn av James Joyce och bad tva spanska flickor fota mig. En trevlig stad, alldeles sakert. Men jag var inte helt forberedd. En annan gang Dublin, en annan gang.
Vandrarhemmet stod for sina 12 Euro. Men det var en skon stamning bland gasterna.
Nar jag lag dar och inte kunde sova kom tvivlet. Det gor det alltid forsta natten, vad man an har gett sig ut pa. Varfor gor jag det har? Tankte jag. Skulle jag inte vara lika lycklig hemma, med postjobbet ett ar till? Sakert. Lugn och skont vore det. Anda ligger jag har och svettfryser under luftkonditionering med en snarkande jatte bredvid mig.
Men sa oppnar en glad medelaldersman dorren till rummet, jag ror pa mig lite, och han ber genast om ursakt om han vackte mig. "Ingen fara, ingen fara", sager jag. Han staller sig bredvid mig, likt en far som nattar sin son, med sitt huvud i samma hojd som mitt(jag lag i overslafen) och borjar prata. Bara sadar. Han kommer fran Tjeckien men har bott i USA i 25 ar. Han pastod att vi mutat domarna under hockey-VM och OS. En trevlig man. Och sa slog det mig; det ar ju darfor man gor det har. For att hemma i Umea, eller i Kramfors - i lugnets vra - kommer aldrig en gammal tjeck fram och pratar nar man ska till att sova.
Sedan klev jag upp, akte till flygplatsen, och flog hit.
Nu sitter jag pa ett Internetcafè pa en av Corks bakgator. Staden kanns trevligare an Dublin. Mindre och vackrare. Vart rum ligger mycket centralt, men utsikt over en gata dar skolflickor vandrar forbi i sina grona uniformer. Prova denna lank:
http://images.google.ie/imgres?imgurl=http://www.lookintoireland.com/7hills.jpg&imgrefurl=http://www.lookintoireland.com/orksee.htm&h=345&w=518&sz=283&hl=en&start=9&tbnid=4uLa-YRoOFSHJM:&tbnh=85&tbnw=128&prev=/images%3Fq%3Dcork%2Bireland%2Bpatrick%2527s%2Bhill%26svnum%3D10%26hl%3Den%26lr%3D
Hehe, lang. Men andra bilden uppifran, det roda huset med gula fonster. Dar bor vi. Tillsammans med ett franskt par. Jag har bara traffat mannen annu. Hans engelska var medioker, pa gransen till urusel. Ida kan formodligen mer franska an vad han kan engelska. Tank vad jag kommer vara utanfor.
Utforligare beskrivning av lagenheten kommer senare. Detta inlagg ar redan for langt.
Mannen(ynglingen) som hyr ut det kommer fran Ryssland och ar cool. Han sade att polackerna har snott alla jobb. Inte bra. For tre ar sedan kunde man byta jobb hela tiden om man ville, sa han, det var bara att valja att vraka. Men sedan invaderade de dar jakla polackerna(hans ord) staden och inget blev sig likt. Det var kul nar han med sin ryska brytning klagade pa att man inte kunde ga in i en vanliga affar och snacka engelska langre, bara polska. Aajajaja. Badar inte gott.
Har inte fragat om jobb nagonstans an. Kanner mig trott och acklig och kommer bara gora ett daligt intryck. Ska reka omradet istallet. Och fixa telefonen. Mitt nya nummer ar:
086 229 5125
Det ska vara en landskod ocksa, for Irland. Kanske min far kanner sig villig att provskicka ett SMS? Kolla upp landskoden pa Internet. Tack for det!
En annan sak jag maste fixa ar en sadan kontaktuttagsomvandlarpryl. Det ar ju inte samma hal har! Om nagon har en sadan som ligger och skraper, sok genast upp Ida Johansson och ge den till henne.
Nu maste jag ge mig. Ar ju bara sa skont att skriva, sa skont att fa uttrycka sig. Behover mitt kvinnliga sallskap.
Nu ska jag utforska mer. Ha det bra!
Mikael.
posted by Mikael at 12:32
0 Comments:
Post a Comment
<< Home