The music's fading out...

Måndag. Trött.
Min nästsista helg här på Irland(någonsin?)tillbringade jag där allt började. Lite kändes det som om jag kom hem. Gillar Cork. Cork är bra. Bättre än Limerick. Limerick är ju Irlands råtthål och kriminella fäste, medan Cork är en liten vänlig medelhavsmetropol, typ. Jag stod vi busstationen och blickade över River Lee på min gamla arbetsplats. Det regnade. Hade jag rökt, så hade jag fimpat cigaretten i backen, stampat på den och gått vidare. Istället grät jag en skvätt och ringde Brendan.
Så här nära var jag:

Blev sugen på att gå över och hälsa på grabbarna, men det hade blivit lite svårt att förklara varför jag var där.
Vi tog bussen hem till Brendan och åt middag och drack vin. Han spelade lite gitarr förstås:
Sedan blev han imponerad över att man kunde ta svartvita bilder, och ville byta min kamera mot sin skinnjacka som han fått från en flicka i Frankrike. Jag sa nej. Då drack vi öl istället. Vi gick på tre pubar och morgonen efter var det väldigt jobbigt. Och det är fortfarande jobbigt och jag orkar inte skriva något mer.

Det är sista veckan, och de sista studiekrafterna måste plockas fram, hur välgömda de än må vara. På onsdag kommer Johan och Per och det blir kul, väldigt kul. Jag åker snart hem, snart stänger affären, och man skulle kunna säga som Tom Waits:
Now it's closing time, the music's fading out
Last call for drinks, I'll have another stout.

Här vandrar denna vän ut ur mitt liv. Det var trevligt att råkas!