Jag ska bli en bättre vän!

Attans vilka fåniga och patetiska inlägg jag skriver ibland. Det förra borde raderas och förträngas. Vad är jag för människa som tar upp er värdefulla tid med mina egna ointressanta låtsasbekymmer! Jag borde straffas. Men det blir så ibland. Frustrationen är svår att kontrollera. Som tur är är den oftast mycket temporär, iallafall för mig.
Idag är jag glad. Jag är jämt glad förresten. Jag är en glad person.
Kom hem igår och möttes av ett brev på hallgolvet. Till mig. Vilken lycka! Visste om att Ida skulle skicka över lite papper, men ändå. Aldrig har jag blivit så glad över att få post från CSN. Med var också två skivor och ett brev skrivet av Ida. Jag läste brevet och blev alldeles varm. Sedan slängde jag in Alkbergs nya i CD-spelaren och läste det igen, och det blev bara bättre. Och hur jävla bra är inte Mattias Alkberg BD - Ditt Hjärta är en Stjärna? Från första till sista låt. Rakt på sak och helt underbart! Vilken poet han är den gode luleåmannen; så tvär och kantig, men ändå så varm. Jag blev alldeles tagen. Bara satt på sängkanten och stirrade in i rullgardinen. Jag söp mig full på Alkberg på en gång. Jag frossade i hans vackra, skräniga(och svenska!)ord.
Tre år, tre skivor; han är det bästa vi har i svensk musik just nu. Ingen tvivel om saken. Han har något eget, som inte kan beskrivas som annat än Alkberg. Och det känns så lätt för honom, så naturligt.
När man lyssnar på honom trivs man i alla kläder.
Som ni förstår så brydde jag mig inte om uppsatsen längre. Jag satt och trummade våldsamt med två pennor på skrivbordet, och satt det ett ord här, och ett där, utan att tänka efter.
Sedan gick jag ner i vardagsrummet och där satt Aaron och sa att han "had quite a thirst" med det härliga irländska T-ljudet istället för det läspande S-ljudet i början av thirst. Så han och Stephen åkte på närmaste off-licence och köpte två flaskor Buckfast. Något tonic wine som görs av munkar någonstans i England. Tydligen är det populärt bland studenter och hemlösa skottar. Det smakar som en taskig blandning av cider och hostmedicin. Vi satt där och grabbarna drog gamla anektdoter om sina hemstäder, och jag försökte flika in en och annan Kramforshistoria. Jag skrattade mest åt deras galna, och förmodligen ganska överdrivna, påhitt.
Nu är jag lite trött och seg, och lingvistikföreläsningen var ganska jobbig, men jag var ändå alert nog att påpeka att det var "plants" och inte "animals" som Carl von Linné katalogiserade. Hur fan det nu kom upp.

Man glömmer lätt att MABD faktiskt är en grupp, och inte bara Matti själv. Han är liraren med det långa håret. Han i svart hår är otäckt lik han som spelade Ernesto "Che" Guevara i The Motorcycle Diaries.

Teglund, klart att jag inte glömmer julfirandet hos dig. På annandagen för min del, det vet du väl? Det är känt sedan gammalt. Men du har väl aldrig varit den som tvekat för en tvådagars.
Om en månad är det julafton. I Docksta om jag inte förstått det fel. Härligt.
Nu blev jag hungrig.

Här spenderar jag resten av min dag. Haparande Here We Come, behöver jag säga mer?