Idag sitter jag på biblioteket och bloggar. Varför har jag inte gjort det tidigare? Kan man undra. Det må kosta lika mycket, men det är ju en mycket trevligare atmosfär; tyst, ljust och fyllt av glasögonprydda dammiga gamlingar och framförallt böcker, i stora mängder. Jag känner hur lugnet och visheten sprider sig från sidorna, svävar i den svala rena luften och sätter sig i mina fingrar. Men det har sina nackdelar. Man kan bara boka per halvtimme, och uppe i hörnet tickar en stor klocka(nu på 19 MINUTES REMAINING). Som om det vore tiden kvar tills luckan öppnas, och snaran slutar sig runt min hals.

Jag måste snabba mig!

Vi har det bra. Jobben må vara tråkiga, men man måste se det intressanta och unika i allt, och jag känner att båda våra jobb är något värt att undersöka, iallafall under en sommar.
Bilarna kommer och går. Jag börjar bli ett välkänt ansikte på parkeringen numer. Stammisarna skämtar med mig och säger "see you tomorrow!". Det är trevligt. Det gillar jag. Jag kan jobbet nu, och då kommer en angenäm trygghet över allt man gör. Jag kommer närmare och närmare mina arbetskamrater, vilket gör min lögn tyngre och tyngre. De tror att jag ska stanna till åtminstone jul. Det känns hemskt. Samtidigt är tanken på att jag stå i den där skitiga car parken fram till december fullständigt svindlande.

I lördags hade vi en liten fest hemma på Magazine Road. Vi grillade fiskpanetter på en hemmagjord grill, och drack rödvin(till en början). Brandon underhöll oss på sin gitarr. Jag minns låtar som "Don't Look Back In Anger" och "With Or Without You", dessutom en mängd egna alster som var överraskande bra. Ida och jag hade fått för oss att köpa en flaska rom(efter både hade läst, och inspirerats av, The Rum Diary) och när vinet var slut bjöds det friskt ur denna. Vi tog en taxi ner till en bar. Där drack jag one too many Guinness och snart raglade vi hem. Men det var bara kul.
I söndags gjorde vi ingenting. Det var skönt.
Igår jobbade jag. Idag är jag ledig. Imorgon jobbar jag(det är bra med oregelbundna veckor, man känner aldrig någon måndagsångest. Inte heller någon fredagslycka för den delen. Allt är bara en nyanslös avgaslik dimma.) I övermorgon är jag ledig. Ida också. Vi funderar på att ta bussen till Waterford.

Angående kommentarerna. Kul att du skriver, och att du skriver mycket, Jesper. Det är ett tecken på att du mår bra. Du befinner på gränsen till fullständig galenskap, denna lilla strimma av det mänskliga beteendet där kreativiteten flödar som bäst. Skriv för satan, skriv! Var- och närsomhelst. Oavsett som bloggkommentarer, eller på ett toapapper. Låt det komma!
Jag vet inte själv vilket bokhandel jag gillar bäst. Men jag måste hålla med Per att insidan av den i lila var smått fantastiskt. Speciellt avdelningen med personalens egna val.

Ahh måste sluta. Snaran! Skönt att höra att ni är hemma välbehållna mor och far.

Ha det bra!

Mer sedan...

M.