Om man ändå fick vara en intellektuell humleplockare

När jag satt mig till rätta vid datorn här på Internetcaféet, går jag igenom samma procedur varje gång. Jag öppnar två fönster: min mail och bloggen. Kollar lite på dem. Sedan går jag in på Aftonbladets hemsida(jag vet, jag borde verkligen gå över till DN, men det kräver en viss ansträngning.) för att hålla mig någorlunda á jour med vad som händer i hemlandet. Jag ångrar mig varje gång. Det är en vidrig tidning, inte sant? Den skrämmer iväg svenskarna, och håller borta dem som redan stuckit. Idag möttes jag av rubriker som:

Strippa hade likdelar vid sängen
Kärlekskranke Joe hånas på nätet
Bye, bye rynkor – för alltid

Jag är glad att jag sitter fast i en car park på Irland.

Jag är ledig idag. Inte Ida. Det är första dagen på mycket länge. Känns lite ovanligt. Jag valsar runt i staden i min ensamhet. Snart ska jag gå hem och diska. Ingen annan gör det. Den irländska flickan Emer som bor i vårt hus kan mycket väl vara den stökigaste, ansarslösa och trasiga människa jag någonsin har mött. Nu är hon inte ensam att skita ner. Kökets golv är svart, och diskhons botten har inte setts sedan vi flyttade in. Själv känner vi oss verkligen som de skötsamma svenskar vi är.
Vad Ida gör ska hon få nöjet att berätta om själv. Vår lilla hyrbilstur har iallafall blivit inställd.

Kamrat Lindgren har skaffat blogg! Det här är stort! I klass med månlandningen, Berlinmurens fall och Palmemordet, tillsammans. Ska bli mycket intressant att se vad den skarpa och cyniska hjärna kan producera i bloggvärlden. "Strindsbergs ande" kallar han sig. Ett passande namn, lagom blygsamt. Spana in den!
En annan blogg vi glömt att nämna, är Sofia Rosenlunds. Den finns här. (Jag har nyss lärt mig det här med länka till sidor) En blogg för alla mammor att känna igen sig i, och för alla pappor att försöka förstå.

Gillar din lilla historia där Tommy. Alla människor har ett behov av att känna sig behövd. Kan inte kännas så bra att få det kastat i ansiktet att man kan ersättas av en lampa och ett relä. Men så är det.

I fredags gick jag, Ida, och Brandon ned till en stor park för att spela fotboll. Snart kom tre slovaker fram och utmanade oss. Okej, tänkte vi. Tre mot tre, först till tio. Dom vann, 10-8. Men vi var helt seriöst mycket bättre. Vi hade ett ordnat spel, dom kontrade bara, och hade egentligen bara en duktig spelare. Vi var ett lag! Men det var kul, och det gjorde inget att vi förlorade. Värt att notera var att jag gjorde två mål på nick. Vill inte skryta, men kom igen, hur ofta händer det!? Måste varit tack vare Ida och Brandons fina inlägg. Allt för laget!
På tal om Slovakien; min mor och far är där just i detta nu och dricker hutlöst billig öl och badar thermalbad. Igår firade de sin tjugufemte bröllopsdag. Grattis!

Tänkte inte skriva så mycket denna gång. Ska fokusera mig på bilder. Dom finns i inlägget här under. Missa inte det!

Nu ska jag gå någonstans och fortsätta läsa Orwellbiografin jag nyss köpt. Mycket bra! Detaljrik och djup. Orwell levde onödigt hårt, och tog en mängd olika skitjobb bara för att få material att skriva om. En sommar plockade han humle. Det var otroligt tråkigt, och slitsamt. Men han ursäktade det hela med att: "I shall at any rate be able to make a saleable newspaper article." Allt för konsten, allt för ordet!
Skaffade ett bibliotekskort idag. Har insett att jag inte kan frakta hem fler böcker till Sverige.

Mikael.