Kultur, klippor, och en kazak.

Aah...det var en lång och händelserik helg där man inte behövde ägna en tanke åt uppsatser om irländsk yrkesutbildning. Men alla helger tar slut. Lördag blir måndag. Nu är det onsdag, det regnar ute, och knapparna smattrar i den kalla datasalen.

Lördagen var briljant. Kanske det finaste vädret sedan jag kom till Limerick. Sol hela dagen. Vi gick på staden, käkade lunch på "Java's"(tredje gången för mig, men ingen verkar ännu känna igen mig. När ska jag uppnå min dröm att kunna gå in på ett café, säga "det vanliga", och alla ska förstå? De ska dessutom hälsa mig vid namn och hålla mitt bord ledigt.), och letade en halsduk åt broder. Sedan gick vi på Tesco där Tomas frossade i det lokala utbudet av glutenfria varor. Vilket verkade ganska stort. Vi åkte hem och lagade god mat. Drack vin. Sedan Beckett!
Det var stort. En gammal mörk teater som mest liknade en grotta. Det välkända trädet som enda dekor, tillsammans med en sten. Vladimir och Estragon kom ut. Perfekt klädda i äkta luffarstil. Estragon satt sig på stenen och försökte få av sin sko. "Nothing to do!" Inget hände. Men ändå hände allt. Två timmar senare var det över. Då kom en Hitchcock-liknande figur ut med käpp och hatt, och tackade oss för att vi kom, och gav oss lite Beckett-trivia. Det gjorde upplevelsen femstjärnig.
Jag tror vi alla var nöjda. Kathryn från huset hade också hängt på. Han erkände att hon somnat till under andra akten, men gillade det ändå.
Aldrig har meningslösheten porträtterats så perfekt. Det är tragiskt, det är komiskt; och det är jävligt frustrerande.
Sedan tog vi en öl på The Hurler's, innan vi gick hem och sov.

På söndag åkte vi på utflykt. Alex, en Erasmus-student från Österrike följde med och gav turen en internationell prägel. Tomas och Anni hade nog inte riktigt förstått vad vi skulle se, och följde bara med för att jag bad dem. "Varför inte?" tänkte de, "låt oss åka och kolla på de där förbannade klipporna." Därför blev det desto roligare när vi åkt buss två timmar och kom fram till ett turistmecka mitt i ingenstans, gick upp på en kulle, och plötsligt stog vid randen av ett 200 meter fritt fall rakt ned i Atlanten. Det var faktiskt in svindlande syn. Mycket cool.(Var meningen att det skulle vara ett par bilder här, men det fungerar förstås inte. Ska försöka lägga dem i ett eget inlägg. Annars får det vara.)

I måndags visade jag dem universitetet, och vi åt en riktigt god lunch på The Stables. Sedan hade jag min redovisning om Multiple Intelligences som inte bara gick bra, utan dessutom var rolig att genomföra. Jag älskar woodwork-klasserna. Har aldrig sett killar som är mer så laid back, men ändå inte dumma.
Vi firade det hela med god middag och bio. Borat! Vilken galning. Fullständigt vansinnig. Hysteriskt rolig. Biografen exploderade ett par gånger. Även om inte allt är kul - ibland är det rakt igenom otäckt - så finns det något för alla. Kanske. Jag menar vem tycker inte det är kul när två nakna pseudokazakstanier brottas nakna i ett hotellrum och jagar varandra genom korridorerna?

Nu är det onsdag, som sagt, och jag måste hitta någon gammal yrkesutbildningsräv att intervjua. Jag behöver låna en irländsk morfar.