Käkar man en Irish breakfast behöver man ingen lunch.

Tillbaka i Limerick. Tillbaka på universitetet. Efter en skön, men alldeles för kort, semester. Ida skriver hemtenta, och jag springer på föreläsningar och seminarium.
Dublin var bra. En stor stad. Annorlunda från resten av Irland på många sätt. Som ett land i landet - som en ö på ön. Vi var på museum, och gallerier, shoppade ytterst lite, slet ut våra fötter i den behagliga höstvärmen, åt gott, sov skönt i bäddade sängar, blev serverad frukost, och hade det allmänt gott.
Jag ska låta bilderna tala för sig själv, för nu sitter jag vid Idas bärbara och den verkar funka bra mycket bättre än skolans skräp. Här följer ett par bilder från Irlands huvudstad en helg i oktober 2006.

Min favorit:


Jag försöker härma Oscar Wilde's självsäkra grin(lätt coolaste statyn i Dublin!):


Ida äter lunch i en park och blir överraskad av en regnskur:


Jag i Temple Bar, där de flesta turister dricker sin första Guinness:


Ida och the man himself - James Joyce! När han hörde att vi var från Sverige, blev han arg och undrade varför han aldrig fick Nobelpriset. Vi hade inget med saken att göra, sa vi. Han grymtade och gick sin väg.

Avslutningsvis kan vi säga att Dublin är en trevlig stad, men den säger inte så mycket om Irland. Inte om det riktiga Irland. Vill man uppleva den här ön på rätt sätt, ska man slita sig från dess enda riktiga storstad. För den skiljer sig inte mycket från alla andra städer i Europa. Men visst, den är värd att se, om man ändå är här.

Nu är vi otroligt hungriga och aningen less på universitetsmiljön. Vi behöver luft och skyndar oss ut.

Vi hörs!