Wednesday, December 06, 2006

Lugnets land

Hade fått ett mail från Tadhg.O hIfearnain idag. Vem är det nu som har fyllemailat? Tänkte jag. Det visade sig vara en man(kvinna?)från den Gaeliska instutionen. Mitt stora projekt om det irländska språket kommer bli mäktigt. Har inte skrivit något än. Men med de två kontrasterande intervjuerna jag kommer ha som råmaterial, kan jag inte misslyckas.
Pulitzerpriset 2007 för journalistik är inte alls omöjligt.
Igår träffade jag den leprechaunliknande Paschal i hans grotta till kontor. Det låg längst upp på universitet med utsikt över River Shannon. När jag knackade på och steg in gömde han snabbt sitt guld och gnuggade händerna med ett otäckt leende. Han bad mig sätta mig ner och bjöd mig på julgodis från Polen som han fått från en kollega från samma land. De var äckliga. Jag sa att det var goda, intressant smak. Hans rum var i en kolossal röra. Överallt låg böcker, stenciler, OH-blad, papper, pennor, bronsfigurer, tidningar, benknotor, kartor, etc. Det var en symbol för hans eget sinne. En man med så mycket kunskap, och så många åsikter att bilda, har inte tid att hålla ordning bland all information.
Alex skulle spela in intervjun på sin dator, men hennes buss var sen, vilket tvingade mig till några minuters kallprat med Paschal. Han sa att detta var hans sista år på universitetet, det var inte roligt längre. Känns konstigt att veta att min föreläsare är uttråkad när han undervisar oss. Det är förstås de flesta, men jag lever hellre i tron att de inte är det. Jag undrade vad han skulle göra sen, när han blev pensionär. "Kom ska jag visa dig," sa han. Den lille irländaren böjde sig ner och kröp under sitt stora skrivbord. "Kom!" Sa han till mig igen, "var inte rädd." Efter en stunds tvekan följde jag efter honom. Han puttade bryskt undan en hög med läroplaner. Där bakom visade sig en liten dörr. Paschal fiskade upp en nyckel som han hade hängande runt halsen. Med den låste han upp dörren, och med ett leende försvann han in i mörkret.
Nu är jag på en lyckligare plats.

The Band - Acadian Driftwood. Dagens låt. Här spelas bara bra musik. Ikväll ska vi träffas vid dammen och skjuta armborst på Basshunter och Da Buzz.
Hoppas ni mår lika bra som jag.

1 Comments:

Blogger Soffan said...

Oj Micke! Vilken story! Skriv mer och gör den till en bok! Jag köper den. Det kan du berätta för ditt förlag!
Hälsa Irland! Här i Umeå har vi irlandsväder i alla fall...

12:16 PM  

Post a Comment

<< Home