The state of this feckin’ country.

Igår kallade jag Irland för "detta förbannade land", jag menade inte att det är ett jäkla skitland, jag menade att det är dömt.

Vi sa det redan i somras. Det märktes ganska fort.
”Vad osmakliga irländarna är.” Sa kanske jag.
”Vad mycket underlagskräm flickorna har.” Sa kanske Ida.
”Visst är de ganska feta?” Sa jag.
”De verkar shoppa varje dag.” Sa Ida.
”Och bilarna i car parken, det är inga Volvo 240 direkt.” Sa jag.
”Och de super ju jämt!” Sa vi i kör.
Vilken dag vi än var ute, efter nio på kvällen, så var det folk överallt. Fulla förstås, i alla åldrar. Det var kö till varje krog, och varje klubb. Varje irländare Ida jobbade med var bakis varje dag. Således åt de ingenting; de drack te och rökte, och väntade på att det skulle bli kväll, så de kunde gå ut igen. I jakten på ”a good craic”.
Frågan "Are you going out tonight?" är berättigad varje dag i veckan. Lika vanlig som "How are you?" Oftast kommer de efter varandra: "Howarya? Going out tonight." Svaren: "Grand, yes."
Emer i vårt hus personifierade vad som vi började inse vara den ”typiska irländaren.” Antingen jobbade hon, satt bakfull framför teven, eller var på krogen.
Vi uttryckte våra iakttagelser för Brendan. ”Så är det.” Sa han. ”That´s Irland for you!” Samtidigt tipsade han om en bok i ämnet, The Pope's Children. Påven var här under sjuttiotalet, boken handlar om vad som hänt sedan.
Häromdagen köpte jag boken i fråga. Tänkte att den kunde hjälpa mig att förstå mig på detta konstiga land. Detta missuppfattade land.
Irland mår bra, rent ekonomiskt. Väldigt bra. Problemet är att folk inte vet vad de ska göra av pengarna. Så de spenderar dem, snabbt och tanklöst.
Jag läste första kapitlet igår. Mycket roande. Här följer en del intressant information om Irland och irländarna:

- 30 % av kvinnorna är överviktiga, och nästan hälften av männen.
- De äter mer pommes frites än britterna, och mer choklad än belgarna(trea i Europa)
- 6,5 miljarder euro spenderas årligen på sprit.
- 1,5 miljarder på stout.(20 % av den globala marknaden)
- De dricker mer öl än tyskarna( i genomsnitt 262 pints per år) och mer sprit än ryssarna.
- Unga kvinnor dricker 10 gånger mer än sina italienska motsvarigheter.
- Av de unga männen dricker 4 av 5 regelbundet.(34 % i EU)
- De dricker mest ren sprit i hela världen, 25,3 pints per person per år. Det är tre gånger så mycket som vi har blod i våra ådror.
- De dricker mest cider i världen, och bara tjeckerna dricker mer öl.
- - De ligger i topp i världen vad det gäller tonårsfylla.
- 1 av 3 sextonåriga flickor har varit fulla fler än tio gånger det senaste året.
- Bara australiensarna tar mer ecstasy än irländarna.
- Denna är bra: ”80% of suburban loos had traces of chopped lines on their surfaces.” Får ni lista ut själva vad dom kommer ifrån.
- I år kommer de shoppa för 70 miljarder euro , 20 miljoner på L’Oreals hudkräm.
- Per skalle säljs det fler Mercedes här än i Tyskland.
- Irländarna spenderar mer när de är ute på semester, än vad landet drar in på turism. Ganska bra gjort, med tanke på att Irland är dyrast i EU.
- Irlands två stora banker är de mest vinstrika i Europa, tack vare alla lån.

Irland sjunker sakta men säkert ner i Atlanten, och sedan vidare mot helvetet. Men de hinner nog stanna till i Limbo och ta en Guinness.
Så vad beror detta på? Detta supande, ätande, knarkande, shoppande, och jobbande. För det glömde jag att nämna; irländarna är den mest produktiva arbetskraften i världen.(Lucozade – sportdryck och bevisat bra mot bakfyllor – är den farmaciprodukt som säljer allra bäst.)De kan inte göra något med måtta. Men varför inte?
Jag har en teori.
Irländarna har alltid kämpat för något; slagits mot engelsmännen för sin frihet, slagits mot sina egna för sin frihet; slagits mot rika, slagits mot fattiga; slagits mot katoliker, slagits mot protestanter; slagits mot fattigdom, flytt till Amerika, och slagits där. Irländarna har alltid haft en stark identitet. De har varit någon, haft en historia och en tradition. Allt det där är ett minne blott, det spelar ingen roll anymore. Nu är de bara en konturlös medelklassmassa.
Men irländaren har det i blodet att ständigt vara del av en långsam och seg kamp; att ha ett fast mål med sitt liv och leverne. Nu när de inte har de längre, blåser de iväg allt i stället, på allt som pengar kan köpa. Bara för att känna något. I jakt på sin identitet super de och spenderar, för att lindra sitt vilsna hjärta.
Irländaren behöver tro på något. Något som inte längre finns. The All-Mighty Dollar(eller The Euro) är deras nya Gud. Och då går det såhär. Vi svenskar har aldrig trott på något, och aldrig heller slagits för något. Inte på riktigt. Vi är ständigt neutrala. Därför är gör vi allt "lite lagom".
De stackars irländarna kommer inte må bra förrän de har en fiende igen. Nu har de bara vänner och pengar, och ett ständigt behov att överdosera sina liv.
Det är synd om dem. De är ett förlorat folk.

På tal om detta pratade jag idag med en tjej från Österrike som läser två av mina kurser. Hon bor här på campus, i ett av de olika studentområdena. Hon delar ett hus med fyra andra studenter. Bara förståårsstudenter i åldern 17-18. I natt lyckades hon somna klockan 3. Så var det minst varannan natt. Hela huset var fyllt av flaskor och burkar som snorungarna stolt radat upp från golv till tak, på fönsterbleck, och i trappan; som en triumf över vad de åstadkommit. Helgerna var ganska bra sa hon, för då åkte barnen hem till sina föräldrar. Hon hade satt upp en lapp på kylskåpet i morse. Stackars flicka, något säger mig att det bara kommer bli värre. Jag kunde nästa se tårarna sippra fram under ögonlocken.
Jag var mycket nära att skaffa ett likadant boende - något som Umeå universitet rekommenderade. Faktumet att det inte bara är dubbelt så dyrt, utan befolkas av pubertala irländska idioter, får mig att känna mig ganska nöjd med hur jag bor.

Jag blir så arg. Inte för att de dricker så mycket. För att de är så förbannat korkade. Och folk tror fortfarande att Irland är grönt och idylliskt, med får, fromhet, och kanske till och med en och annan Leprechaun. När det i själva verket är ett landsomfattande fylleslag där ingen tar upp efter sig själv. Det gör polackerna. Ge dem fem år, då har polackerna tagit över. Då har irländarna något att slåss för igen, och kanske utvecklas en harmoni.

Jag älskar Sverige. Jag älskar lagom.

Mikael.