Nu känns bilderna bara överhypade.

Jojo, nu jäklar! Jag har inte ätit någon lunch, hoppade över föreläsningen och ett seminarium, har dessutom kissat ner mig och blivit portad från biblioteteket i all framtid; men det var det värt, för här är dom äntligen - bilderna!
Inte så upphetsande egentligen, men nu vet jag hur man gör, och det blir fler - förhoppningsvis roligare - en annan gång. Är för hungrig nu.


Mitt rum. Notera filten. 100 procent polyester. Jag kan gå naken endast insvept i den, och svettas ändå. Är dessutom ganska nöjd med min skrivhörna. Uppskattar verkligen det breda fönsterblecket. Alla hus borde vara utrustade med såna. Där ryms mycket. Med på bilden är inte min nya sänglampa. Den är vit.
Utsikten är faktiskt ganska fin. Vi bor på en höjd, och jag tycker mig kunna se toppen av ett kyrktorn om jag kisar. När det regnar ser jag vattnet dansa i skenet av gatlyktorna, på hustaket mittemot.

Och här är huset. Från framsidan, mitt fönster är åt bakgården. I rummet där rullgardinen är uppe flyttade det igår in en smal trummis, mycket lik han i Blink 182. Med hans utseende kan man inte vara annat än trummis. Man tar ett beslut när man tatuerar sig över bröstet; då är man trummis för gott. Lustigt nog hade hans syster just gift sig med en pajas från Stockholm. Av denne hade han fått en stock snus för att lättare kunna sluta röka. Igår la han fram en dosa Gustavus på bordet när vi såg på teve. Jag fick nästan hemlängtan. Inte för att jag snusar själv, men det är något så otroligt svenskt över snus. Det, Lasse Berghagen, och mellanmjölk.

Ja, och ni ser: det är sol! Mycket riktigt. Sommaren är inte över än. Det är förvånansvärt varmt, fuktigt och kvavt. Jag som trodde att jag skulle få börja använda min gubbstiliga rock/jacka jag köpte i Linköping. Men icke. Man behöver inte ens en vanlig sommarjacka. Det är bara kallt inomhus.

Ha en strålande tisdagkväll!

Mikael.