Good News For People Who Love Bad News

"Det är ingen jävel som bryr sig om Katarina & The Waves längre". Säger Ulf Lundell på teven bakom mig och skrattar sitt bullriga söderskratt. Han blir intervjuad av någon finländsk Stina Dabrowski och verkar vara på riktigt gott humör. Säga vad man vill om Uffe, men nog vore Sverige ett tråkigare land utan honom?

Teven förför mig. Byter kanal. Seinfeld. Det är så lätt av bara sjunka ner i fåtöljen och zappa tills man somnar. Man kan inte uppbringa kraft nog att trycka ned den röda avknappen på dosan. Livet är så enkelt därinne i tevevärlden.
Igår satt jag uppe och såg en repris av Kvarteret Skatan. Fullständigt genialt. Vilket är egentligen Sveriges vassaste humorpar för tillfället? David Batra och Johan Glans eller Filip och Fredrik? Jag tar inte med tomtarna från Hey Baberiba. Visst, de kan locka till ett och annat skratt, men när man tänker efter är det ganska billigt. Vilket juryn till Kristallprylen igår visade. Såg inte det igår, tyvärr. Visste inte att det gick förrän idag. Dåligt av mig. Jag har helt tappat greppet om vad som pågår här i Sverige. Det mesta bryr jag mig inte om. Men när det kommer till populärkultur vill jag gärna hålla mig uppdaterad. Förhörde min syster igår om vilka låtar som spelats mest i sommar. Hon sa något om en båt, eller boot?, som hette Anna. Hon nynnade på låten och det lät förstås fullständigt avskyvärt. Inte för att min syster är en dålig nynnare, men för att låten lät precis som något som får folk att gå i landsflykt. Jag ville inte veta mer, och var glad att jag tillbringat sommaren i ett parkeringsgarage.

Hemma i Kramfors nu. Smaka på det: Kramfors. Lägg det på tungan och låt det dansa runt i svalget. Känner du smakerna? Smaker upplevs förstås olika från människa till människa. Vissa gillar grisfötter på julbordet, andra inte. Jag har inget emot Kramfors. Att ha det, vore att ha något emot mig själv. Jag är ju Kramfors. Jag är tegvägen, OKQ8, Skarpåkersskolan, Sylos, Ullas, Gladan, Fyndis, Idrottsplatsen...allt! Jag är mjukglass på Tolles. Vilket var precis vad vi gjorde igår. Efter att jag satt in större delen av min lön på banken,(jag hade med mig allt kontant - kände mig som en simpel tjuv.) tog jag med lillasyster på varsin bägare. Vi satt ute vid järnvägen. Solen sken. Inget tåg passerade. En epa-traktor kom och gick, kom och gick. Sedan for vi hem.
På kvällen öppnade jag en dörr på Hällgumsgatan och gav en nyduschad Teglund en varm kram. På teven var det fotboll. Han bjöd på kaffe, och jag kände mig lika välkommen som jag alltid gör i hans glada lya. Det är få förunnat att ha en sådan god vän; som alltid släpper in en och bjuder på en kopp, även fast man lämnat honom ensam en hel sommar. Nu vet vi alla att den gode Teglund är allt annat än ensam. Men ändå, ni förstår vad jag menar. Hoppas jag.

Idag badade jag äntligen. Jag kunde inte låta det bli höst utan att ha doppat mig. Tog bilen till Gissjö och gick ner i vattnet under obeskrivliga plågor. Det var kallt. Tolfte september är nog för sent ändå. Men nu är det gjort.

Kollar på familjens sommarbilder och inser att det varit förbannat fint väder här i sommar. Men vadå, vi bygger väl inte våra liv på vilket väder vi har. Eller?

Njuter av att jag kan sitta här hur länge som helst, utan att det blir dyrare. Kanske sjunker kvaliteten på bloggen på grund av detta. Förr var jag tvungen att enbart skriva om det väsentliga(även om det kanske inte alltid blev så), nu kan jag skriva om vad jag vill, hur länge som helst.

Zappar lite mer. Hittar Göran Persson gladtjocka nuna. Han är överallt nu. Han och alla de andra clownerna. Insåg inte att det är val snart förrän jag åkte buss genom Göteborg och såg planscherna överallt. Överallt. Folkpartiets var klämmiga, de med framtidstemat. Men man kan väl inte rösta på ett parti för att de har finurliga planscher? Nej, jag röstar med hjärtat den här gången. Med magen.
Mängden valplanscher var inte det enda som slog mig när jag anläde till Sverige. Ännu mer överväldigande var mängden vackra människor. Efter en sommar i Irland kom det som en chock. Vi ska vara lyckliga. Vi är fina allihopa, när man jämför med de tandlösa fabeldjuren som rör sig på den där ön. Den enda fina varelsen jag såg därborta, var den som följde med mig hemifrån.

Nu ser jag på Sportnytt. Vad svensk och trygg han är Mats Nyström, må han aldrig byta frisyr!(Se, denna tillsynes överflödiga notis om Mats Nyström, hade aldrig fått plats i den förra, mer stressade bloggen.)

Nej nu får det vara nog. Ska gå och lägga mig; i det lilla rum jag även sov i för tjugo år sedan. Jag var besatt av leksaksbilar på den tiden. Hade dem till och med parkerade bredvid huvudkudden när jag sov. Har ett kort på det. Märker till min stora fasa att bilarna inte är backade in.

På måndag börjar Lilla Sportspegeln. 19:00. Missa inte det! Och missa inte nästa Kvarteret Skatan. Vet inte när det går, men ska genast ta reda på det.

På fredag åker jag till Umeå. Kan inte vänta. Äntligen kan jag ladda hem Tom Pettys senaste platta!

Inom en snar framtid ska jag ägna ett helt inlägg om filmen Snakes On A Plane.

Titeln till detta inlägg har jag lånat från en skiva av Modest Mouse. En av 2000-talest bästa förövrigt. Utan tvekan. Låten Float On blir aldrig dålig. Den överlever till och med en O.C. - stämpel. Jag undrar om de fortfarande spelar den på Communtity.

Nu säger de på teven att Scania kommer att bli tyskt. Av någon anledning känner jag mig djupt nedstämd av denna nyhet. Ta kungahuset istället, det skiter jag i, men ge fan i våra lastbilar!

Jag borde stängt av datorn och gått och lagt mig för en halvtimme sedan.


Mikael.

Jag skulle vilja leva i Conan O'Briens hjärna. Världen kommer att bli en bättre plats då han tar över efter Jay Leno. Vem var det som sa att människor som skrattar åt Leno är döda inombords? Eller nåt sånt. Tror det var Virtanen. Nej, det var Per Bjurman förstås. Som är en äldre och visare version av Virtanen.

Televisionen är medelsvenssons heroin.


Nu började ett program vid namn Forma Kroppen på TV4+, och genast var det mycket lätt att trycka på den röda knappen.

God natt!