Tuesday, August 15, 2006

Hur länge kan man stå i cement innan man fastnar?

På väg hit såg jag en munk i regnjacka och sandaler. Jag stod och väntade på bussen. Han var på väg någonstans. Bussresan tog lång tid. Jag svor och stönade över att jag inte gick, eller cyklade. Det var trafikstockning och vi stod säkert tjugo minuter vid ett rödljus. Av en resa som vanligtvis tar femton minuter. Jag blev så irriterad att jag fick stänga av mp3-spelaren och bara blund och hålla hårt i sätet framför mig. Förstår inte varför jag blir så ibland. Blir nästan lite rädd. Jag har ju inte bråttom någonstans, men ändå har jag så svårt när saker som borde röra på sig står stilla.

Zlatan har ju givetvis skrivit på för Inter och inget annat. Tack för den rättelsen Teglund! Vad det gäller fotboll är du läraren och jag blott en elev som skolkar för mycket. Men nog är det väl bedrövligt att man ska måste skriva fel för att du ska öppna munnen? Visa lite kärlek!

Igår, efter en slapp dag i solsken, lagade vi ordning en fantastisk kalkon-/pastasallad. Till den drack vi vitt vin från Chile. Jag hade faktiskt fått flaskan från en kvinna som är stammis på parkeringen. Så kan det gå om man sköter sina kort rätt, och parkerar deras bilar rakt. Jag har svårt att ta emot gåvor, men hon insisterade. Irländare är duktiga på att insistera. Det och dricka öl, spela hurling, och sticka varandra med kniv. Svaga sidor är: usel bilkörning, kan inte hantera pengar på ett förnuftigt sätt, och bristande TV-vanor.
Andra saker man kan få i gåva som parkerare(Herregud vad jag låter materialistisk! Jag vill bara ha! Ha! Ha!):
- Pengar
- Choklad(Lustig historia där Richard nästan började bråka med en man som parkerade sin Volvo på fel ställe. "Det är sista gången du parkerar här!", skrek Richard. Jag gömde mig som en mus i kuren. Några timmar senare kom killen tillbaka med en låda choklad. Det var gott.)
- Bakelser
- Biljetter och inträde
- Porrfilm(Notera: inte jag! Chefen för en "adult store" parkerar sin van(förstås) på vår parkering. Gratis - så länge han ser till att Paul och Patrick aldrig är svältfödda på porr. De är mycket öppna med detta. Jag kan tycka det är lite magstarkt. I torsdags visade Paul stolt upp sin nya gåva: "Brazilian Transexuals." Ni kanske tycker detta är onödig, och snuskig, information som ni hade varit lyckligare utan. Men jag anser det vara viktigt för uppbyggandet av en realistiskt bild av arbetet i en irländsk car park.)

Har fixat boende i Limerick nu. Känns skönt. Ett problem mindre att lösa. Nu behöver jag bara säga upp mig så kan jag nog snart andas utan bröstsmärtor igen. Blir lite av att köpa grisen i säcken(vilket fantastiskt uttryck!) då jag inte kommer se rummet, och huset, förrän jag flyttar in. Men det lät bra, och hyresvärdinnan lät trevlig. Av någon konstig anledning hyr jag hellre rum av en kvinna än en man. Hemskt egentligen.

Nu måste jag gå. Har bestämt träff med en mycket vacker och snäll, och smart, tjej. Hon heter Ida. Vi ska äta middag på en irländsk tapasrestaurang, Boqueria. Är lite nervös; vad ska vi prata om? Tänk om jag klätt mig för snyggt? Eller för fult? Den här svarta cardigan är ju inte alls inne på Irland. Fan också. Jag börjar tveka. Kanske jag ska ställa in ändå. Hon kommer ändå inte gilla mig. Inte när hon hör att jag jobbar i en car park. Ska jag ljuga? Det gör väl alla på första daten. Nej, inga fler lögner! Gillar hon mig inte för den jag är så får det vara! Och vem ska betala? Jag förstås. Det är väl mannen som betalar. Eller? Är det ålderdomligt? Är det förnedrande för kvinnan? Ska jag föreslå att vi ska splitta notan? Nej det går inte! Vad sniket! Klart jag ska betala. Jag insisterar! Jag insisterar! Jag börjar bli alldeles torr i munnen. Yr. Visst har jag lite ont i hubudet. Jag mår illa. Ja, det gör jag. Jag ställer in. Nej, jag kan inte. Att jag ska vara så feg!

Nu måste jag verkligen gå. Eller ska jag komma sent? En sådär tio minuter. Det är väl klädsamt? Då tror hon jag är en upptagen, och intressant, man. Eller nonchalant! Fem minuter sen, så får det bli. Borde jag ha med mig nåt? En blomma? Choklad? Fan vad jag hatar det här. Nu springer jag ner på Spar och köper en Twix, sen ställer jag mig på andra sidan gatan och väntar tills hon kommer, då kliver jag fram.
Hon kommer älska min cardigan!

Mikael.

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Hej hej Ida och Mikael!
Har äntligen hittat in till kommentator båset. Det har varit underhållande att läsa eran blogg, ida du börjar vara riktigt bra på skrivandet nu och till mikael.. ja vad säger man.. Till dig ida ville jag bara skriva och tacka för födelsedagskortet (igen om du har kollat mailen) älskade bilden den var toppen! Ska bli så kul att se dig när ni kommer hem ha det så gott tills dess...kramar från lucky lycksele =)

3:16 PM  

Post a Comment

<< Home