Dublin Calling!
Inget här på universitetet börjar tidigare än nio. Det är den heliga tiden, och tidigt nog. Somnade sent igår på grund av att jag fallit för frestelsen att ta en lite tupplur efter middagen. Ofantligt skönt att sova sig igenom skymningen så här i hösttider. Kliva upp, klia sig i skallen, och ta en kopp kaffe.
Kan inte understryka nog hur bra jag trivs i huset. Kanske för att jag var förberedd på det värsta. Jag menar, att dela ett hus med fem andra; toalett, dusch, kök, tvättmaskin, TV, matbord - det är upplagt för en och annan dispyt. Dispyt är fel ord eftersom jag är en konflikträdd svensk. Det är upplagt för att man ska gå runt och irritera sig på andra. Men icke. Det råder fullkomlig harmoni i vår villa. Det är den perfekta Friends-liknande sammansättning av tre killar, och tre tjejer, i ungefär samma ålder. Alla är avslappnade och mjuka, ingen försöker vara något mer än någon annan, ingen tar mer plats, ingen tar hem för många kompisar och festar till klockan fyra på morgonen, ingen äter konstig mat vars lukt sätter sig i ens kläder, ingen talar franska och fnissar med sin flickvän(been there, done that), ingen är hemma jämt och ser på eftermiddagssåpor, ingen pratar för mycket - ingen pratar för lite, ingen lyssnar på dålig musik på hög volym. Ja, det är allt jag kan komma på nu.
Ett trevligt gäng. Kort sagt.
Kanske trivs jag bäst med Kathryn för hon säger emot allt jag säger av princip och det leder alltid till halvkomiska diskussioner där den ene egentligen håller med den andra men det är roligare att vara tvär och svår och se var det leder.
Stephen irriterar sig på alla som står utanför huset och tutar med sina bilar. Alla studenter har bil här. Alla. Helst en liten Polo, Golf, eller Renault Clio. På våran lilla gata står sex dubbelhus, ungefär, och igårkväll räknade Stephen det till 33 bilar. Helt galet. Lata as. Och så har "The Student Union" mage att gå runt med listor man ska skriva på för att sänka priset på parkeringen vid universitetet. Glöm det, sa jag, jag skriver hellre på en lista där de höjer priset så ni lönnfeta irländare lämnar bilen och går era femhundra meter till skolan. Så kanske vi kan leva på vår planet några år till. Jag kände mig dryg och miljöpartistisk. Men bussystemet är inte pålitigt sa flickan med listan. Jag har aldrig sett ett mer pålitligt bussystem. Jag vet inte om de håller tiderna, men när det går en var tionde minut spelar det knappast någon roll. Blir så trött.
Åh Irland, min hatkärlek är så stark.
Aah...om några timmar åker jag till Dublin och vi ska sova på Bed & Breakfast och dricka vin och äta frukost och njuta och bli fläktat och matad med vindruvor som på romarnas tid.
Dagens låt borde vara något med The Dubliners, eller kanske U2 igen. Men jag väljer Thin Lizzy - Dancing In The Moonlight, för den gör mig så glad. Och vi måste ju bara hitta Dino's bar and grill, "where the drink will flow and blood will spill." Det är också en fantastisk låt.
Ha en bra helg!
Kan inte understryka nog hur bra jag trivs i huset. Kanske för att jag var förberedd på det värsta. Jag menar, att dela ett hus med fem andra; toalett, dusch, kök, tvättmaskin, TV, matbord - det är upplagt för en och annan dispyt. Dispyt är fel ord eftersom jag är en konflikträdd svensk. Det är upplagt för att man ska gå runt och irritera sig på andra. Men icke. Det råder fullkomlig harmoni i vår villa. Det är den perfekta Friends-liknande sammansättning av tre killar, och tre tjejer, i ungefär samma ålder. Alla är avslappnade och mjuka, ingen försöker vara något mer än någon annan, ingen tar mer plats, ingen tar hem för många kompisar och festar till klockan fyra på morgonen, ingen äter konstig mat vars lukt sätter sig i ens kläder, ingen talar franska och fnissar med sin flickvän(been there, done that), ingen är hemma jämt och ser på eftermiddagssåpor, ingen pratar för mycket - ingen pratar för lite, ingen lyssnar på dålig musik på hög volym. Ja, det är allt jag kan komma på nu.
Ett trevligt gäng. Kort sagt.
Kanske trivs jag bäst med Kathryn för hon säger emot allt jag säger av princip och det leder alltid till halvkomiska diskussioner där den ene egentligen håller med den andra men det är roligare att vara tvär och svår och se var det leder.
Stephen irriterar sig på alla som står utanför huset och tutar med sina bilar. Alla studenter har bil här. Alla. Helst en liten Polo, Golf, eller Renault Clio. På våran lilla gata står sex dubbelhus, ungefär, och igårkväll räknade Stephen det till 33 bilar. Helt galet. Lata as. Och så har "The Student Union" mage att gå runt med listor man ska skriva på för att sänka priset på parkeringen vid universitetet. Glöm det, sa jag, jag skriver hellre på en lista där de höjer priset så ni lönnfeta irländare lämnar bilen och går era femhundra meter till skolan. Så kanske vi kan leva på vår planet några år till. Jag kände mig dryg och miljöpartistisk. Men bussystemet är inte pålitigt sa flickan med listan. Jag har aldrig sett ett mer pålitligt bussystem. Jag vet inte om de håller tiderna, men när det går en var tionde minut spelar det knappast någon roll. Blir så trött.
Åh Irland, min hatkärlek är så stark.
Aah...om några timmar åker jag till Dublin och vi ska sova på Bed & Breakfast och dricka vin och äta frukost och njuta och bli fläktat och matad med vindruvor som på romarnas tid.
Dagens låt borde vara något med The Dubliners, eller kanske U2 igen. Men jag väljer Thin Lizzy - Dancing In The Moonlight, för den gör mig så glad. Och vi måste ju bara hitta Dino's bar and grill, "where the drink will flow and blood will spill." Det är också en fantastisk låt.
Ha en bra helg!
posted by Mikael at 10:31
0 Comments:
Post a Comment
<< Home