Ny dag
Vi kliver upp strax efter atta. Ute lyser solen som vanligt. Det blir for ljust i rummet for att kunna sova langre. Forstar inte hur lange detta ska vara. I over en vecka har jag nu blickat ut over taken och sett en molnfri bla himmel. Hata mig inte, det vander snart sa ni far sol hemma och vi regn har. Efter solsken kommer regn. Vaderguden har varit vanlig mot oss. Daligt vader i kombination med resultatlos jobbjakt, hade kunna fa oss att hoppa i River Lee. Nu ar det sol, och vi ar relativt hoppfulla.
Vi kliver upp. Gor frukost. Cornflakes med mjolk, en rostad macka med ost, en kopp juice, och en kopp kaffe. Jag har upptackt cornflakes igen. Det ar otroligt gott. Inte kaffet. Under frukosten ser vi pa CNN eller Skynews. Dom pratar bara om al Qaeda och Wayne Rooney, dock sallan i samma mening. Sedan borstar vi tanderna, lasar dorrarna och gar ut.
Vi gar forst till ett Internetcafe. Har kollar vi alla arbetsmarknadssidor. Typ www.jobs.ie, skickar nagra mail, bonar och ber och bifogar CV. Kanske bloggar vi lite - som nu - om vi kanner oss pa humor. Efter knappt en timme lamnar vi haket och flanerar vidare i staden. Vi stannar pa hotell och restauranger, kliver in pa de stallen som annonserat i tidningen. Gar mycket. Solen ar varm. Gatorna ar tranga.
Lunch ater vi hemma. Tonfisk, ris, nudlar, krossade tomater, eller nagot annat billigt. Nagon diskar, den andra gor kaffe och gar och koper Evening Echo. Den kommer ut vid lunchrycket. Dricker kaffet och kollar annonser.
Beger oss ut pa stan igen. Tittar in pa FAS-hogkvarteret(typ arbetslosformedlingen), dar rader en svettig angest; ingen har jobb, alla vill ha, fa kommer fa. Vi kanner oss som lyxarbetslosa. Helt klart. Manga har det varre an oss. Manga ar ensamstaende trebarnsforaldrar. Inte vi. Vi ar solbranda svenska ungdomar. Lyckligt lottade. Glada. Nyduschade. Jag vill inte ta deras jobb. Men det kanske finns nagot annat?
Ringer lite. Gar upp pa C&M Recruitment. En sorts privat arbetsformedling. Vantar, koar, trangt. Blir intervjuad. Allt gar mycket snabbt. Plotsligt blir jag nastan utlovad jobb pa Apple. "Vi skickar ett SMS om nagra dagar om nar du ska aka till Apple, dar gor du fyra tester, klarar du dom far du jobbet. Inom tre veckor. Du maste jobba tolv veckor." Okej tanker jag. Det borde val ga.
Tackar for mig. Gar ut. Koper en Dr. Pepper, en kall - det ar jag vard. Moter Ida. Nagot pa gang? Intervju imorrn. Bra! Vada? Vet inte. Okej.
Gar vidare. Lagger oss i en park. Somnar. Vaknar. Gras fulla ryggen. Vandrar hemat. Lagar middag. Ater den. Dricker kaffe. Ser pa TV. Sager nagot krystat till det franska paret. Laser Moby-Dick. Gar ut och upp pa kullen. Satter oss pa muren. Slappnar av. Ser ut over Cork. Aaah...
Imorgon fortsatter vi.
Mikael.
Forresten, har last ut Moby-Dick nu. Att lasa sjalva boken, ar en lika hopplos kamp som den kapten Ahab har med the White Whale.
Vi kliver upp. Gor frukost. Cornflakes med mjolk, en rostad macka med ost, en kopp juice, och en kopp kaffe. Jag har upptackt cornflakes igen. Det ar otroligt gott. Inte kaffet. Under frukosten ser vi pa CNN eller Skynews. Dom pratar bara om al Qaeda och Wayne Rooney, dock sallan i samma mening. Sedan borstar vi tanderna, lasar dorrarna och gar ut.
Vi gar forst till ett Internetcafe. Har kollar vi alla arbetsmarknadssidor. Typ www.jobs.ie, skickar nagra mail, bonar och ber och bifogar CV. Kanske bloggar vi lite - som nu - om vi kanner oss pa humor. Efter knappt en timme lamnar vi haket och flanerar vidare i staden. Vi stannar pa hotell och restauranger, kliver in pa de stallen som annonserat i tidningen. Gar mycket. Solen ar varm. Gatorna ar tranga.
Lunch ater vi hemma. Tonfisk, ris, nudlar, krossade tomater, eller nagot annat billigt. Nagon diskar, den andra gor kaffe och gar och koper Evening Echo. Den kommer ut vid lunchrycket. Dricker kaffet och kollar annonser.
Beger oss ut pa stan igen. Tittar in pa FAS-hogkvarteret(typ arbetslosformedlingen), dar rader en svettig angest; ingen har jobb, alla vill ha, fa kommer fa. Vi kanner oss som lyxarbetslosa. Helt klart. Manga har det varre an oss. Manga ar ensamstaende trebarnsforaldrar. Inte vi. Vi ar solbranda svenska ungdomar. Lyckligt lottade. Glada. Nyduschade. Jag vill inte ta deras jobb. Men det kanske finns nagot annat?
Ringer lite. Gar upp pa C&M Recruitment. En sorts privat arbetsformedling. Vantar, koar, trangt. Blir intervjuad. Allt gar mycket snabbt. Plotsligt blir jag nastan utlovad jobb pa Apple. "Vi skickar ett SMS om nagra dagar om nar du ska aka till Apple, dar gor du fyra tester, klarar du dom far du jobbet. Inom tre veckor. Du maste jobba tolv veckor." Okej tanker jag. Det borde val ga.
Tackar for mig. Gar ut. Koper en Dr. Pepper, en kall - det ar jag vard. Moter Ida. Nagot pa gang? Intervju imorrn. Bra! Vada? Vet inte. Okej.
Gar vidare. Lagger oss i en park. Somnar. Vaknar. Gras fulla ryggen. Vandrar hemat. Lagar middag. Ater den. Dricker kaffe. Ser pa TV. Sager nagot krystat till det franska paret. Laser Moby-Dick. Gar ut och upp pa kullen. Satter oss pa muren. Slappnar av. Ser ut over Cork. Aaah...
Imorgon fortsatter vi.
Mikael.
Forresten, har last ut Moby-Dick nu. Att lasa sjalva boken, ar en lika hopplos kamp som den kapten Ahab har med the White Whale.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home