Har har tiggarna guldklockor.

Finns det nagot varre an nar lillfingernageln blir sa lang att den tar i och stor nar man knappar pa ett tangentbord? Kanske flugor i koket. Det har vi har ibland. Det ar ackligt. Man vill inte att flugor ska cirkulera runt huvudet nar man kokar sin pasta. Jag kanner mig som en ko.

Igar var jag nere ett tag. Mest for att tva varuhuskvinnor bryskt hade nekat mig jobb. Som om jag borde forstatt det. "Ar du dum eller? Har ar det fullt till september!" Jaha, hur skulle jag veta det. Ville nastan grata lite. Da gick jag till ett cafèet Kafka's och drack kaffe. Hittade inga kopplingar till forfattaren annat an namnet. Trakigt. De borde spelat mer pa det. Men det kandes ganska bohemiskt. Aven fast Kafka aldrig var en bohem. Han jobbade pa kontor nio till fem och skrev pa natterna. Det ar inte sarskilt bohemiskt, men jakligt imponerande. Hur orkade han? Han ar ett bevis pa att man kan ha ett vanligt(trakigt) arbetsliv och samtidigt bli en maktig forfattare. Nog om detta.
Jag var alltsa lite lag. Men det svangde snabbt. Humoret svagnger snabbt nar man ar ensam. Lustigt. De sma sakerna blir sa stora. Ett trevligt eller otrevligt bemotande av en expedit kan forandra en hel dag. Precis som den forsta buss-/taxichaufforen i en ny stad skapar ens hela bild av staden. Forsta intrycket ni vet. First impression last! Cork har gett mig manga intryck; stora och sma, och alla paverkar mitt psykiska tillstand.
Jag gick hem och sag pa TV. Blev uppmuntrad av nagot jag kande igen. "Vanner" tror jag det var. De visar mycket av det har. Sedan lagade jag middag, at den, drack kaffe, och gick sedan upp pa kullen, dar jag sag pa solnedgangen och rokte en cigarr. Jojo! Den var god. Det var en av dem jag fick av min far i julas. Mycket fin. Alldeles lagom stor ocksa. I vanliga fall ar det sa langa att man hinner bli less och matt efter halften. Som den jag fick av Johan under brannbollsyran. Tack Johan, men du ska veta att halften dumpades fran balkong orokt.
Efter det gick jag hem och sag pa "Austin Powers" med min nya franska van. Haha, han tyckte Mini-Me var hysteriskt rolig. Vilket han aven ar. Men till en viss grans. "HAHAHAH, he so little!" Sa fransmannen. "Yes" Sa jag. "Very small." Vi borjar bonda kanner jag.

Nast efter att somna in bredvid den man alskar, finns det inget battre an att somna in med Springsteens vasande rost i oronen.(Kombinationen ar forstas det ultimata, men nu hade jag vara tillgang till Bruce.) Dar lag jag och lyssnade pa "Racing in the Street" och forsvann sakta, sakta in i drommarnas varld.

Tonight, tonight the strip's just right
I wanna blow 'em off in my first heat.

Ibland stordes jag av nagot skrik, eller en bil som accelererade pa gatan utanfor. Men det gjorde ingenting, for plotsligt var jag pa Ullevi igen, midsommardagen 2003.

For all the shut down strangers and hot rod angels,
Rumbling through this promised land.

Minns ni det ni som var dar? Vilken kvall! Den andra alltsa. Det forsta var bra den med, men den andra - det finns inga ord. All press var borta. Solen skiner an. Bruce har gitarren, Max trummorna och Big Man greppar sakta sin saxofon med alla tio svarta massiva fingrar:

Tonight my baby and me,
we're gonna ride to the sea
And wash these sins off our hands.

Jag blickar till hoger. Dar star ett par; pojken bakom med armarna over flickans axlar. Pa hans kind rinner tva tarar.

Cause summer's here and the time is right
For racin' in the street.

Men dar i sangen i Cork tog laten slut och randomfunktionen beslot sig for att spela "Hungry Heart" efter. Pang! Jag flog upp som Joakim von Anka nar man viftar en sedel framfor nasan. Blev klarvaken, kande mig hungrig, gick ut i koket dar jag gjorde tva rostade mackor med aprikosmarmelad, och sag tva avsnitt av Viva La Bam.
Men fan vad bra den var, "Racing in the Street" pa Ullevi. Jag undrar om den inte var allra bast. Eller vad sager ni som var dar?

Okej, det ar tillrackligt med Bruce for en stund.

Idag lamnade jag Cork for ett tag. Aven arbetssokande maste ta helg ibland. Men inte utan att lagga ut min CV i nio av stadens barers brevlador. Jag forsokte hitta de som sag ut att vara sportsbarer, och skrev en lapp dar jag undrade om de behovde nagon hjalp under VM. Man vet aldrig. Atta av nio hamnar sakert i papperskorgen, men den nionde, ja den kanske hamnar i en hog pa skrivbord, och da, da vet man aldrig vad som kan handa.
Jag tog taget till Cobh. Vad ar det? Beats me. Innan jag akte hit trodde jag att det var det inhemska namnet pa Cork. Sa var det inte. Cobh ar typ Corks hamn. Ligger nagon mil utanfor. En trevlig semesterortsliknande hala. Kuriosa: Cobhs storsta stolthet ar att Titanic la an har innan det seglade vidare mot New York. Eller ja, forsokte iallafall. Det ar inte illa! Roy Keane(fotbollspelare) lar ocksa komma harifran. Eller sa kommer han fran varenda liten irlandsk by.
Jag satt pa en bank och kollade pa batarna. Det var mycket varmt. Jag smorde in all blottad hy. I synnerhet oronen. Jag hade forstas inte packat nagon lunch till min utflykt, sa den fick jag inhandla pa plats. Friterade kycklinglar, friterad potatis, och Coca Cola. Jag madde bra.
Nar jag satt dar borjade jag fungera hur det skulle vara att monstra ett av de dar fartygen. Va? Som Ishmael i Moby-Dick. Vore inte det nat? Nagra manader pa sjon. Det tror jag alla skulle ma bra av. Inga bekymmer, bara hav och vind. Men eftersom jag inte hade nagon vettig person bredvid mig att stoppa mina overromantiserade idèer, borjade jag tala till mig sjalv: Mikael, tror du verkligen att du skulle gilla det? Ar inte det har bara nagot du fatt for dig for att du laser den dar boken? Va? Hur skulle lilla du klara det? Du skulle ju borja grina efter din flickvan efter tva dagar, och borja krakas efter tva vagor. Nej stanna pa land du. Du ar inte sa aventyrslysten som du tror. Du laser bara for mycket bocker. Skaffa dig ett hederligt jobb. Larare, det ar ju nat for dig. Da far du spela ut dina sma galenskaper under kontrollerade former. Sedan kan du aka pa utlandssemester under somrarna. Charterresor, det ar mer din stil. Allt bokat att klart. Om du har tur kanske nagon kan hjalpa dig att packa ocksa. Bamseklubben, jag tror det har nagot sant for vuxna faktiskt. Jobba pa ett fartyg! MUHAHA! Du ar bra rolig. Du fattar vad sjobjornarna skulle gora med dig va? Tro mig, du vill inte ga pa sjon.
Jag hatar den dar killen. Den dar kloka allvetande typen som alltid finns med en. Vad roligt livet vore utan honom. Eller?

Efter nagra timmar tog jag taget tillbaka till stan. Pa perrongen satt en sonderbrand, trasig och sliten man. Jag tror inte han var full just da, men under sitt liv hade han sakert druckit mer an de flesta. Han borjade konversera(skrika)men en finkladd irlandsk tant. Han fragade var han kom fran. "Glaaaskow!" Da fragade han vad han gjorde har. "Lady, I'm a drifter."

Jag vet inte varfor jag skriver sahar mycket. Det bara blir sa. Battre vore det att skriva oftare, och kortare. Men nar man val sitter har, vill man ju skriva litet. Och lite blir sa latt mycket. Jag skulle formodligen kunna fortsatta ett tag till. Inget ar for ovasentligt, och samtidigt ar inget av speciellt mycket varde.

En halsning till kusin Linn som konfirmerat sig idag. Grattis! Eller vad sager man egentligen. Kul, bra jobbat...eller nat. Du har sakert slitit som en hund for att fa den dar bibeln. Eller? Jag anvander fortfarande min kamera som jag fick i konfirmationsgava. Det ar stort. Bibeln har jag gomt, och glomt.

Imorgon kommer Ida. Da kan jag prata, och behover inte skriva sa mycket. Nu spelar de YMCA har pa cafèet och det ar dags for mig att leta upp stadens gayhak. Nej, jag menar ga hem. Eller nagon annanstans. Kvallen ar ung och jag likasa! Inget kan stoppa mig!
Jag kommer ga hem. Det vet jag. Kanske gar jag en omvag och ser in i barerna utifran. Inte gar jag in, nej det sager den dar killen ifran. Mikael, inte vill du ga in pa en irlandsk pub, du dricker ju inte ens ol.

Ha det bra!

Haha, nan snubbe har bredvid hade "I Just Called to Say I Love You" som mobilsignal. Gott sjalvfortroende.


Mikael.