Hopp och fortvivlan

Krig och fred. Brott och straff. Stora masterverk. Kanske blir Hopp och fortvivlan mitt.

Det ar sa det kanns. Aven om det pa senaste tiden mest varit fortvivlan.

Hopploshet; nar man mailar, men ingen mailar tillbaka. Nar man ringer, men ingen ringer tillbaka.

Det ar tyst. Det ar mulet. Floden rinner vidare som om inget forandrats. Bruset fran staden ar konstant. Tidningen kommer samma tid.

Da kommer fortvivlan.

Men mitt i allt detta dyker sma strimmor av hopp uppp. En lovande annons. En oppning, ett ljus. Man traffar nagon, pratar lite, lamnar CV, far ett leende: "Vi ringer i veckan."

Liv och dod hade kunna varit en annan roman. Man maste paminna sig att det inte ar sa allvarligt, allt det har vi haller pa med. Varken VM, tentor eller sommarjobb. Det loser sig. Och om det inte gor det, da ar det ju bara att aka hem igen. Kom igen, det ar inte sa allvarligt.
I slutet av dagen(det har ar en direktoversattning av ett av mina favorituttryck i engelskan: In the end of the day." Anvands otroligt mycket under VM-sandningarna har.) sa har vi det ju ganska bra. Om inte mycket bra.

Idag har vi varit runt pa alla barer vi inte redan varit pa. Framforallt Ida har slitit som ett djur. Vara CV:s har andrats kontinuerligt under hela tiden har, for att mer passa vad som behovs. Numer har Ida aven jobbat pa en Kinarestaurang, och serverat pa flera brollop. Med den erfarenheten har hon snart jobb.
Jag har varit hos ett foretag som heter JD Security. Dom sokte dorrvaktar och annat personal till olika "events". Jojo, tankte jag, det ar nagot for mig. Bror Tomas, har du nagra tips? Pa ansokningspapperna fick man skriva langd och vikt. Jag la till ett par kilon for att bli lite mer attraktiv. Jag har ju ingen dorrvaktskropp. Dessutom skrev jag att jag hade hallit pa med Karate. Vilket ar sant, ehuru det var en mycket kort period. Jobbet ar mitt! De kommer tro att jag ar en svensk Chuck Norris.
Intervjuen jag hade i helgen ar inget att tala om. De ringde tillbaka idag och sa att jag kvalificerat mig till en andra intervju. Jag sa nej tack, ledsen for att ha tagit upp min tid. Sa motsagelsefullt, tanker ni, har gnaller han over att de inte far nagot jobb, och sa tackar de nej nar det kommer till kritan. Konstigt! Ja, men man gor inte vad som helst, och man jobbar inte var som helst. Sa illa vill jag inte stanna har. Man ska kunna leva med vad man gor ocksa. Inte hata sig sjalv till somns varje natt. Da aker jag hellre hem till Kaxed. Det ar inget fel i det.
Men jag hoppas mer pa motet med Apple Computers pa onsdag. For jag kan ju sa mycket om datorer. (Har hade det kunna varit en smiley, om det inte vore sa pubertalt och ociviliserat.)

Dagens fraga:
Vad gjorde John Travolta i Australiens omkladningsrum efter segern mot Japan?
Sag ni det? Han stod dar och dansade och sjong som en i ganget. Varfor det? Vad ar hans koppling till laget? Borde han inte vara i USA:s omkladningsrum? Fragorna ar manga. Snalla, hjalp mig reda ut detta.

Fick ett mail fran en gammal engelsk van. Tyckte han hade en rolig kommentar angaende Sverigs fotbollsdebacle:

"PS.. Very poor result for sweden in the world cup, but thought the game was unfair, you had to play two teams, Trinidad AND Tobago, whats up with that!!!?"

Sa sant. Har inte tankt pa det tidigare. Kanske ett staende skamt darhemma. Isafall ber jag om ursakt for att dragit upp det igen.

Da vi far besok av Per Sjodin, den gamle vingurun, imorgon, sa kanske det inte blir tid att blogga. Darfor passar jag pa att redan idag gratulera min farfar Ake som fyller ar imorgon. Och inte nog med det, min kusin Fredrik fyller 30 samma dag! Stort grattis till er bada!
Da formodligen ingen av dessa laser denna blogg, raknar jag med att nagon som gor det(mamma och pappa) for vidare halsningarna till fodelsedagsbarnen. Tack for det.

Nog for idag. Nu blir det andra halvlek Italien - Ghana. Go Ghana!

Ha det bra!


Mikael.